Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 9. Guds ord på engelska språket. Förkunnelse och översättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉF.R
I T Q
Dessa vittnesbörd ha tytts olika. Gairdner avfärdar utan
vidare Hus’ vittnesbörd såsom otänkbart, och vad krönikörens
uppgift angår, lägger han vikt vid, att där står ordet evangelium,
vilket således skulle tyda på att det var fråga om en Wyclifs
översättning enbart av evangelierna. Gasquet går längre ändå
i reducering av denna uppgift, då han förklarar, att det gäller
evangelium i betydelsen av evangeliets lära, således snarast den
förkunnelse, som Wyclif frambar på engelska.1 Detta synes
vara en ohållbar tolkning. Vad Arundels brev angår, säger det
endast, att Wyclif stod bakom bibelöversättningens tillkomst,
icke att han var översättaren. I verkligheten äro vittnesbörden
om att Wyclif personligen skulle ha översatt ens någon del av
den wyclintiska bibeln mycket osäkra. Detta har t. o. m. gett
Gasquet anledning att förklara, att någon wyclifitisk
översättning icke ens är känd. Han förklarar helt enkelt, att den
översättning, som går under Wyclifs namn, i själva verket är en
fullt ortodox, förreformatorisk översättning, som bevarats därför
att världsliga stormän och kyrkomän använt den. Om en
wyclifitisk bibel funnits, har den spårlöst försvunnit.2 Denna något
för djärva hypotes synes icke gå att upprätthålla, och den har
med framgång vederlagts av Matthew, Kenyon och Deanesly.3
* Gasquet, a. a., s. 173.
2 Gasquet, a. a., s. 137, förklarar: »Startling" as the assertion may
seem to many, I have come tho the conclusion that the versions, now known
as the Wyclifite Scriptures, are, in reality, only authorised Catholic
transla-tions of the Bible. Every circumslance that can be gleanecl regarding these
manuscripts strengthens this belief.» Gasquet anser, att denna
översättning icke på något ställe, där man kunde vänta det, visar sig vara
påverkad av lollardernas uppfattning. Den var därför auktoriserad, och själva
det exemplar, som nu i British Museum angives såsom Wyclifs
översättning, fortsätter Gasquet, tillhörde på sin tid hertigen av Gloucester, vännen
till lollardernas bittre fiende, ärkebiskop Arundel (s. 141). Flera exemplar
av denna översättning ha vidare tillhört kloster, kyrkor och framstående
biskopar, och denna bibel kan icke vara tillkommen hos den illa sedda
och efterhållna kretsen av lollarder, menar Gasquet (s. 142 ff.). Om Wyclif
haft något att göra med en översättning, vilket Gasquet icke förnekar kan
ha varit fallet, ha vi icke något sådant exemplar i behåll (s. 154). Så
förklarar Gasquet, att de av Forshall—Madden utgivna heliga skrifterna »are
in reality the Catholic versions of our pre-Reformation forefathers».
3 Detta intressanta spörsmål, som väl ännu icke är färdigdebatterat,
kan icke här göras till föremål för behandling. F. D. Matthew, The
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
