Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 10. Lutterworth-herdens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 20 GUNNAR WESTIN
ticæ») och fjorton såsom villfarande (»conclusiones erroneæ»).1
Man bör lägga märke till att de två punkter, som vända sig
mot otillåten predikan, icke nämna något om lekmannapredikan
utan uttryckligen tala om diakoner och presbyterer.2 Detta är
således ett bevis för riktigheten av vad tidigare sagts rörande
de »fattiga prästerna». Genom en stadga och ett kungligt brev
stärktes aktionen mot wyclifismen, varefter Courtenay satte i
gång den stora upprensningen i Oxford. Universitetskanslerns
motstånd bröts snart nog, och skaran av betydande
Wyclif-lärjungar skingrades.3 Som inseglet på segern över wyclifismen
följde så i november 1382 Courtenays personliga besök i
Oxford vid den där hållna konvokationen.
Det är egendomligt att under allt detta finna, att Wyclif
själv, så vitt man kan se, förhöll sig passiv i den kamp, som
pågick i Oxford. Förklaringen kan icke vara, att Wyclif av
försiktighet höll sig ifrån striden, ty under denna tid skrev han
eljest mycket skarpa ord mot prelater och munkar. Kanske
hade han gett upp hoppet att via universitetet och de lärda
männen nå, vad han syftade till? Det är vid denna tid, han talar
ringaktande ord om lärdomen och lägger vikt vid den andliga
utrustningen hos individen, varigenom Guds verk mer främjas
än genom lärda män, som icke ha Guds kallelse till tjänsten.
Genom sina »fattiga präster» och genom sitt urgerande av varje
kristens uppgift att göra evangeliet känt byggde han nu upp
sin egen rörelse. Dråpslaget mot Oxford-vvyclifismen var
visserligen en allvarlig motgång, och den ökade aktiviteten hos
motståndarna under de nya större möjligheterna var en allvarlig
sak, men redan förut hade han haft anledning säga de sina, att
förföljelser drabba dem, som vandra enligt Guds ord och den
fornkyrkliga ordningen. Nu återkomma sådana uttryck ofta,
1 Ibdm, s. 277 ff. Dessa tjugofyra punkter voro välkända Wyclif-satser
rörande nattvarden, bikten, påven, kyrkan, dominium och egendomsbesittning,
exkommunicering, otillåten predikan samt ordnarna. leke mindre än fem
satser gällde munkarna, vilket visar, att man tog Wyclifs kritik på denna
punkt allvarligt nog.
2 Ibdm, s. 280.
3 När Courtenays kommissarie kom till Oxford för att verkställa
domen, vägrade universitetets kansler, den förut nämnde Rigg, att erkänna
ärkebiskopens myndighet inom universitetet, varför han också förbjöd of-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
