Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 10. Lutterworth-herdens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHN WYCLIF OCH HANS RF.FORMIDÉF.R
I T Q
och wyclifismen träder in under prövningarna.1 Det är icke
heller osannolikt, att Wyclif personligen räknade med att den
gamla kallelsen att inställa sig i Rom under Courtenays regim
skulle kunna upplivas och bli en aktuell fråga.2 Detta skulle
ha inneburit den största triumfen för hans motståndare.
Därtill kom det dock icke.
De två sista åren av sitt liv var Wyclif alltfort verksam,
även om ett lindrigt slaganfall nedsatt hans krafter. Hans Opus
evangelicuni var det sista stora verk, som han skrev, men det
blev aldrig fullbordat. Dessutom författade han andra smärre
skrifter och brev, vilka visa hans uthålliga vidblivande vid sina
grundsatser in i det sista.3 Några nya synpunkter eller någon
större religiös värme finner man icke i dessa sista skrifter. Det
är fortfarande de redan av oss kända reformidéerna, som behärska
fentliggörandet av Courtenays mandat. I Oxford hade Hereford och
Re-pingdon ledningen, och universitetsmän och studenter voro ömtåliga om
sina fri- och rättigheter. Snart tvingades emellertid Rigg till underkastelse,
ty bakom ärkebiskopen stodo rådet och regeringen. De mest
komprometterade Wyclif-anhängarna suspenderades och exkommunicerades, och Rigg
tvingades att företaga en undersökning av colleges. Några av dem
underkastade sig ganska snart, andra, såsom Hereford och senare Purvey,
härdade ut länge i sin wyclifism. Om denna sak berätta flera dokument och
meddelanden i Fasc. Ziz., s. 298 ff.
1 Skärpan i Wyclifs skrifter växer. I Trialogus märker man detta
samt i en rad stridsskrifter, nu samlade i Lateinische Streitschriften och i
Opera minora. Det är de välkända reformtankarna, som dominera i
skrifterna.
2 Sannolikt tillkom nu Wyclifs skrift De citationibus f?-ivolis (Latein.
Streitschriften, s. 346 ff.). I likhet med Workman ansluter jag mig till
Budden-siegs mening, att denna skrift är från år 1383 eller början av 1384, och
icke såsom Loserth, Sendschreiben, s. 41 f., menar, hör till tesstriden 1378.
Jfr Loserths inledning till Opera min., s. xxvlii.
3 I Opera min. finnas bl. a. Dc fide catholica (s. 98 ff.), vilken företer
släktskap med De Ecciesia; De ordi?ie christiano (s. 129 ff), som har drag
ur De ■potestatc pape; en viktig skrift var Responsiones ad XLIV
conclu-siones sive ad argucias monachaies, s. 201 ff. Den ger väl icke några nya
synpunkter på reformfrågorna, men den är tillkommen såsom en apologi
för de »fattiga prästerna», mot vilka en viss doktor hade författat
fyrtiofyra teser.
Av de många små skrifterna, samlade i Latein. Streitschriften, ha vi
redan citerat flera. Åtskilliga av dem vända sig direkt mot tiggarmunkarna,
andra äro kortare sammandrag av andra utförligare framställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
