Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Gunnar Westin, John Wyclif och hans reformidéer. Andra delen - III. Wyclifismen går sin egen väg (1380—1384) - 10. Lutterworth-herdens sista år
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 20 GUNNAR WESTIN
hans framställning, och i regel är det samma
intellektuellt-dia-lektiska metod, som han använder. Han följde dock även de
aktuella händelserna och skrev brev till ärkebiskopen och biskopen
av Lincoln.1 Tiggarmunkarna bekämpade han fortfarande häftigt.
Mot Antikrist och hans män för han ett bittert språk, och en
god del av Opus evangelicum ägnas detta ämne.2 Wyclif var
sysselsatt med detta arbete, när han den 28 dec. 1384 drabbades
av ett slaganfall. Den 31 i samma månad avled han.
När Wyclif gick ur tiden, hade stormen redan brutit ut
över hans rörelse. Den furstliga makten var ännu icke beredd
för ett ingripande reformarbete. Richard II var ingen Henrik
VIII, och Wyclif och hans män hade ingen Fredrik den vise
eller lantgreve Filip bakom sig. Men den wyclifitiska rörelsen
led också av vissa brister i religiöst avseende. Den var alltför
negativ, alltför ensidigt bunden vid ett reformprogram rörande
kyrkans yttre förhållanden, viktigt nog i och för sig men i
längden för torftigt för en religiös rörelse. Trots augustinismens
nåde-och predestinationslära och trots det ivriga urgerandet av bibeln
allena hade Wyclifs trosbegrepp och rättfärdiggörelselära icke
tillräckligt djup. Han nådde aldrig den personliga upplevelsen
hos Bradwardina. Hans kamp mot munkarna förde honom till
kamp mot det kontemplativa livet. Mystikerna ogillade han, och
även om han då och då citerar Hugo av S:t Viktor och
känner till Joakims kamp mot Antikrist, följer han icke eljest i
deras spår. Den centrala punkten i hela hans frälsningslära var
* Opej-a min., s. 3 ff. och s. 6 f. Brevet till Courtenay är tydligen
från 1383 och handlar om kyrkoegendomen, den heliga skrift, nattvarden
och om det korståg, som Urban VI 1383 fått ut engelsmän i under biskop
Spensers ledning. Mot detta riktar Wyclif sina angrepp även i andra
skrifter, framförallt i Cruciata (Latein. Streitschriften, s. 58S ff.). Denna
skrift är ett häftigt angrepp på påven.
2 Opus evangelicum, fvra delar utgivna i två band, framställer
kontrasten mellan apostlatidens kyrka och kyrkan i Wyclifs tid. Wyclif nyttjar
Augustinus’, Krysostomus’ och Hieronymus’ skrifter mycket flitigt, och hans
angrepp på hierarkien äro skarpa. De senare två delarna handla om
Antikrist och äro i stor utsträckning ägnade påven och hans myndighet. Wyclifs
synpunkter i denna sak ha vi också mött i tidigare skrifter. De två delarna
bära också titeln De Antichristo. Antikrist var för Wyclif också
sammanfattningen av den onda makten, som härskade även i kyrkan. Jfr också
De Christo et sno adversario Antichristo (Latein. Streitschriften, s. 653 ff.).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
