- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjunde årgången, 1937 /
162

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Nicolaus Botniensis’ teser om Skriften 1584 och Uppsala mötes beslut

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I 6 2

HANS CNATTINGIUS

Meningarna ha här gått starkt isär. L. A. Anjou hävdade
i ett rektorsprogram 1852 Om redaktionen af Upsala mötes
beslut år att uttalandena i prästerskapets förslag till
mötesbeslut om Guds ord »hufvudsakligen» och uttrycken om
Augs-burgska bekännelsen »alldeles i meningen och till en del i
ordalagen» överensstämde med konkordieformeln. I Anjous
uppfattning att Uppsala mötes män omfattade konkordieformelns
teologi voro säkerligen äldre generationer, i den mån de
reflekterade över frågan, redo att instämma. Sedan 1893 har emellertid
en omsvängning ägt rum inom den svenska kyrkohistorien.
Herman Lundström framlade d. å. sin studie Om de sannolika
förklaringsgrunderna därtill, att konkordieformeln icke förekommer i
Uppsala mötes förhandlingar 1593-1 Lundström hävdade här
den uppfattningen, att de ledande kyrkomännen 1593 under
intryck av sin lärare i Rostock, David Chytræus, intogo en
avvisande hållning till konkordieformeln. Chytræus, som
visserligen medverkade vid utarbetandet av och underskrev
konkordieformeln, skall snart ha ställt sig ganska kritisk till
enhetsverket. Lundström medgav dock, att mötesbeslutet
företedde någon likhet med konkordieformeln i formuleringen,
»likvisst blott i vissa delar». Vilka likheter Lundström med sitt
yttrande åsyftade, omtalade han icke.

Lundströms tes accepterades.2 herman Levin, Svenska
kyrkans bekännelse, 1897, s. 46 f., Edvard Roiide, Dopritualet
i Svenska kyrkan efter reformationen, 1910, s. 50, och Otto
Holmdahl, Karl IX:s förmenta kalvinism, ka 1913, s. 262,
anslöto sig alla till Lundströms tes. Man omnämnde icke vidare,
att även Lundström medgivit ett begränsat inflytande från
konkordieformeln på mötesbeslutet.

Hj. Holmquist har i sitt arbete Reformationstidevarvet, del II,
1934, på den avgörande punkten icke brutit med denna
uppfattning, oaktat han poängterat den stränga ortodoxiens insteg
i Sverige vid tiden för Uppsala möte. Mot konkordieformeln
stodo, menar Holmquist, Karl och Rostockortodoxiens män.

1 Omtryckt i Skisser och kritiker, 1903.

2 Dock ställde sig A. M. Magnusson i avhandlingen Nicolaus Olai
Botniensis, 1898, s. 62, på den äldre ståndpunkten.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1937/0180.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free