Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Nicolaus Botniensis’ teser om Skriften 1584 och Uppsala mötes beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NICOLAUS BOTNIENSIS’ TESER
1 7 7
Slutsatsen blir alltså den, att vi vi böra döma fäderna efter
Skriften, icke Skriften efter fäderna (tes 6l).
Vilken roll, frågar Botniensis, är då tilldelad kyrkan? Jo,
hon är betrodd med tre uppgifter (tes 62). Först skall lion
förvara och vaka över de profetiska och apostoliska böckerna
(tes 63). Hennes:-andra uppgift består i att predika läran och
föra andra till kunskapens inhämtande (tes 64), hennes tredje
däri, att hon skiljer äkta skrifter från oäkta (tes 65). Hon står
fast vid Guds sanning, och så länge hon gör det, kallas hon
sanningens columna ac stabilimentum, men där hon avviker
från Skriften, bör hon icke höras (tes 66 och 67). Ja, vad som
under kyrkans eller traditionens täckmantel än ålägges någon
mot eller utöver Skriften, det måste avvisas (tes 68), så ock de
katolska biskoparna, om de misstaga sig, ty att något existerat
lång tid kan icke utgöra försvar för irrlära (tes 69 och 70).
leke heller Ireneus och Tertullianus anse, att kyrkans auktoritet
bör sättas före Skriftens (tes 71).
Avhandlingen avslutas med några polemiska satser mot Rom.
Man bör icke lyssna till de påviska, som kalla Skriften
Euan-gelium nigrum, svart, dunkel, tvetydig teologi, vaxnäsa, en
stum lärare, en död bokstav m. m. och på allt sätt göra om
intet Skriftens auktoritet (tes 72 och 73). Sådana äro snarare
Satans slavar och Antikrists drabanter än den Helige Andes
redskap (organa) (tes 74). Det är uppenbart att dessa äro
blinda och fara skäligen vilse (tes 75 och 76). Därefter följer
den redan omnämnda avslutningsbönen (tes 77).
För fullständighetens skull bör också påpekas, att
hänvisningar till olika kyrkofäder förekomma, icke endast i den
löpande texten, utan även i marginalen (på 10 ställen).
I den mån vårt utförliga referat av Botniensis’ teser förmått
göra författaren rättvisa, bör det ha framgått, att Botniensis
behandlat sitt ämne på ett mycket överskådligt och klart sätt
och förmått att utan några egentligen störande,
lärdomsprå-lande avvikelser eller glidningar energiskt genomföra sin uppgift.
Man behöver ju endast flyktigt taga avhandlingen i
betraktande för att finna, att Botniensis i stor utsträckning rör sig
med begrepp och formuleringar, som voro commune bonum i
12 — 36293. Kyrkoliist. Årsskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
