Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Hans Cnattingius, Nicolaus Botniensis’ teser om Skriften 1584 och Uppsala mötes beslut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I 6 2
HANS CNATTINGIUS
arkerna, resp. Kristus och apostlarna, sedan skriftligt.
Legitimeringen genom under intager hos Botniensis en ganska
framskjuten plats, medan tanken på omedelbar och medelbar kallelse
icke omnämnes, vilken är typisk för både Flacius och
Melanchton. Medan det är ett huvudintresse för Flacius att fixera
relationen Gud—människa vid Skriftens meddelande, enheten av
det gudomliga och det mänskliga, det talade och det skrivna
Ordet, berör Botniensis detta endast mera antydningsvis (i
företalet, tes 6 och i o). Flacius postulerar en »aetas normativa»,
då det behagade Gud att tala till omedelbart kallade redskap,
patriarker, profeter och apostlar.1 Botniensis söker en
motivering för lärans upptecknande och finner den däri, att dess
förfalskning därigenom skulle undvikas.
leke heller har Botniensis på någon punkt för sin skrift
tillgodogjort sig de många fina metodiska distinktioner och
anvisningar, som Flacius framfört.2 Det som för Flacius var det
hermeneutiska grundproblemet, förhållandet mellan verbum och
res, mellan Kristus och ordet3, skymtar icke ens hos Botniensis.
Ej heller talar i Botniensis’ skrift Flacius’ starka patos för
exe-getisk realism och hebreiska studier.4
Att en exeget som Botniensis sålunda tydligen icke alis
begagnat Flacius’ arbeten, kan synas förbluffande. Men
förklaringen ligger väl däri, att de ortodoxa lutheranerna, som
Ritschl påpekat, länge drogo sig för att citera Flacius, emedan
han genom sin arvsyndslära framstod i en tvivelaktig dager.5
Den man i stället anlitade som auktoritet var Martin
Chemnitz. Hos denne förmärkes ännu starkare än hos Flacius den
polemiska inställningen mot Rom. Ritschl kallar Chemnitz
»den förste lutherske polemikern i stor stil». Hans Examen
concilii Tridentini skall för utbildningen av den lutherska
dogmatiken helt enkelt ha varit epokgörande.6 En jämförelse
1 Ibdm, s. 270.
2 Ibdm, t. ex. s. 127 f., 148.
3 Ibdm, s. 128.
4 Jfr ibdm, s. 179—181.
5 Ritschl, a. a. s. 156.
6 Ritschl, a. a. s. 158. — Pontien Polman (LÉUment Historigue dans
la Controverse religieuse du XVIe Siecle, 1932, s. 234—244) erkänner väl
Examens stora historiska betydelse men framhäver verkets bristande
originalitet i jämförelse med Magdeburgercenturierna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
