Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HOLOER WICHMAN
tha vvildhin j inthe hijndra hans willja i kirkione försijelse, och
nu lijtet förähn han afledh, tha sagde han det samma och
be-falte oss kijrkionne försee och välja then, som oss tyckte
kir-kionne nyttoger wara». I kraft av det löftet har måhända
ärkebiskopen hösten 1431 rekommenderat sin vän biskop Thomas
och sedan denne avböjt låtit domkapitlet råda. Frågan, varför
biskop Thomas avböjt, blir då icke enbart en hänvisning till
hans inställning till »libertas ecclesie» som en principfråga.
Hänsynen till Olof har naturligtvis spelat en stor roll, men det
synes mig, som om Thomas instinktivt känt, att han icke skulle
kunna hålla tillräckligt stram kurs i det oväder, han väl klarare
än mången torde ha anat snart skulle utbryta över Sverige.
Thomas väjde undan, kung Erik gick vidare och utsåg en ny
kandidat, biskop Arnold Clemensson i Bergen. Den stora
ärkebiskopsstriden begynte.
Att missnöjet med konungen först kom till utbrott inom
kyrkan, är ingen tillfällighet. Kyrkan hade under den gångna
tiden vid olika tillfällen blivit utsatt för regenternas angrepp i
statskyrklig anda. A andra sidan hade kyrkan genom sin fasta
organisation bättre än andra samhällsbildningar kunnat motstå
de kungliga centralisationssträvandena, om den än på 1420-talet
flera gånger i brist på stöd från påvedömet böjt sig för konungens
vilja. Men med 1430-talets reformsträvanden och anlopp mot
det förvärldsligade påvedömet, konciliarismens stora
kraftutveckling på kyrkomötet i Basel, som gentemot både påvemakt och
kungamakt sökte hävda domkapitlens fria valrätt, får även den
svenska kyrkans motstånd mot den världsliga makten vind i
seglen. Den anslutning kyrkan rönte från stora samhällsgrupper
i denna kamp, visar även, att emot kung Eriks hela politik stod
en stark folkstämning, utan vilken ärkebiskopsstriden måhända
denna gång ändat på samma sätt som tjugofyra år tidigare.
Alla samhällslager hade någon anledning till missnöje, hade
fått någon hävdvunnen rättighet eller frihet kränkt under
Margaretas och Eriks strävanden att stärka den försvagade
kungamakten. Mest hade de klasser förlorat under denna maktkamp,
som under kungadömets upplösningsperiod kapat åt sig de största
bitarna. Och utvecklingen hade pendlat över åt motsatt riktning
till ett maktfullkomligt kungadöme, en tendens, som skärptes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
