Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
BISKOP THOMAS AV
STRÄNGNÄS 2 O I
genom den stora striden om Sönderjylland. Detta krig, som i
Sverige icke kunde vinna någon förståelse, tog sig här synligt
uttryck i ett meningslöst bortödslande av folk och i ökade
skatter, brist på pengar och varor, ett hämmande av handeln,
framför allt av saltinförseln och järnexporten.
Men man får icke heller underskatta de personliga insatserna
i negativ eller positiv riktning. Tron på konungen rubbades
hos folkets breda lager, och ärkebiskopsstriden berövade landet
dess andliga överhuvud. Främst knyter sig intresset kring de
två huvudpersonerna i Karlskrönikans skildring, den grymme
fogden i Västerås, Jösse Eriksson, och Guds stridsman,
Engelbrekt Engelbrektsson. Det är ju mot fogden, som dalaallmogens
hela hat riktar sig, mot honom, som Engelbrekt talar inför.kung
Erik, i målet mot honom döma rådsherrarna, mot honom göra
till slut dalkarlarna uppror och tvinga rådet att avsätta honom.1
Att upproret icke avstannade efter detta visar dock, att
missnöjet låg djupare, och här är det Engelbrekts stora insats, att
han ledde den latenta, oreflekterande orosstämningen in på det
nya spår, som ledde till unionens brytning. Medan rådsherrarna,
däribland främst biskoparna, ihärdigt sökte en fredlig lösning av
problemen, fred med Hansan, fred i kyrkostriden, fred i Dalarna,
ville Engelbrekt resolut upprycka det ondas rot, unionen.2
Biskop Thomas’ förbindelse med dessa två män, fogden och
bergsmannen, innan striden började mellan dem, kan ej
tillnärmelsevis fixeras. Att de icke varit obekanta med varandra
får väl dock anses som säkert, då alla tre var på sin ort i
Mälar- och Bergslagsbygderna hade en framskjuten ställning.
Både Jösse Eriksson och Engelbrekt ägde för övrigt gårdar i
Strängnässtiftet3, och kyrkan i Strängnäs ägde i »Folkare sokn
i Daalom half mark iordh och en höttodeel ther under».4 Några
gånger torde de även mötts i offentliga ärenden; så voro t. ex.
Jösse Eriksson och Thomas båda i Nyköping den 19 januari 1427.5
1 Utom Karlskrönikan v. 716 ff., se även svenskarnas svarsskrift på
Kalmarmötet 1436, i vilken Jösse Eriksson intager en stor plats. {HR
II: i n. 606.)
3 Erslev, a. a., s. 318 ff., H. SCHüCK, Engelbrekt, Sthlm 1916, s. 76 ff.,
Lönnroth, a. a., s. 83 ff.
3 Schück, a. a., s. 129, 138.
4 RA A 15, fol. 52.
3 RA or. perg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
