Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 Tf 2
HOLGER WICHMAN
angripits.1 Från mötet äro även bevarade en mängd avlatsbrev
för olika kyrkor runt om i Norden.2
Från detta möte i Danmark äga vi från biskoparna Thomas
och Sigge till deras hemmavarande ämbetsbröder i behåll en
skrivelse, som gott avspeglar deras känslor denna tid.3 De
meddela, att de inte hinna deltaga i det möte i Vadstena, som de
tidigare anbefallt skulle hållas den i augusti, emedan
förhandlingarna i Danmark dragit långt ut på tiden. Därefter redogöra
de för förhandlingarna, dels med hansestäderna, dels mellan
biskoparna i koncilieangelägenheterna. Skildringen av
skilje-domsförhandlingarnà är fylld av det djupaste missmod: olika
fredsanbud hade visserligen framställts, »men vad som behagar
den ena parten det vägrar den andra och ryser tillbaka för
liksom för gift», och parterna äro benägna att skiljas utan
resultat. Dessa rader visa tydligt, vad brevskrivarna väntat av
freden. Genom den skulle kungen lösgöras från den fråga, som
han under de senaste åren ägnat allt sitt intresse, och åter få
tid att ägna sig åt de försummade förhållandena i Sveriges inre
styrelse. För freden ha säkerligen svenskarna arbetat, kanske
mest biskop Thomas, som varit med i förhandlingarna sedan
stridens början. I slutet av brevet nämnes, att skiljedomen
avslutats så, att vapenstilleståndet skulle räcka i ytterligare tre år,
inom vilken tid medlarna skulle fälla sin dom.
Man meddelar vidare, att konungen efter
fredsförhandlingarna ämnar hava andra förhandlingar med sina rådsherrar i
Köpenhamn över de olika rikenas angelägenheter. Vid dessa
förhandlingar hade biskoparna måhända en sista gång tänkt
framföra svenskarnas klagomål i ärkebiskops- och fogdefrågorna.
Häri föregrep dem emellertid upproret i Sverige, om vilket
obestämda skräckrykten tyckts lia nått Köpenhamn, vilka komma
prelaterna att, efter en redogörelse för husiternas ömkliga
nederlag, utbrista: »Se där, vördiga bröder, då ondskan redan
börjar slumra in annorstädes i världen, då, o smärta, antänder
1 APD III, n. 1726—1728 {DN VI, n. 453—455). Se Höjer, a. a.,
s. 201 ff.
2 Se t. ex. RRD III, n. 6701. DN I, n. 745, IV, n. 855, VI, n. 456.
LÄU n. 153.
3 DN V, n. 643 (obs. rättelserna i HT 1934, s. 246, not 4).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
