- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettiosjunde årgången, 1937 /
235

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I. Undersökningar - Holger Wichman, Biskop Thomas av Strängnäs och hans politiska verksamhet före Engelbrekts död

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

BISKOP THOMAS AV STRÄNGNÄS 2 O I

andra slott än dem, han uttryckligen haft rätt att disponera.
Allmogens besvär över skatten nämnes icke med ett ord. Bevisar
konungen ej innan nästföljande fastegångstid sin redobogenhet
att infria sina några månader förut avgivna löften, skola
svenskarna uppsäga honom tro och lydnad. Den korta tidsfrist,
som lämnades konung Erik, är frapperande och har utsatts
antingen som Camouflage för ren uppsägning eller för att visa
monarken, hur kritiskt man ansåg läget vara; möjligen har
Engelbrekt endast tillåtit denna korta frist för uppgörelse med
monarken, med vilken han sannolikt genast velat bryta.1

Nya underrättelser kommo Engelbrekt att förkorta denna tid
ytterligare. Ryktet spred sig nämligen, att konungen så fort
isarna gingo upp ämnade sig till Stockholm för att insätta sin
släkting hertig Bogeslav som befälhavare. Engelbrekt förmådde
då marsken och de andra att tillsammans med honom rida till
Stockholm, som efter underhandlingar och strider tack vare de
svenska borgarnas mellankomst öppnade sina portar. Det
följande valet av rikshövitsman, varvid en valnämnd på 30 personer
under ärkebiskopens ordförandeskap med 25 röster valde Karl
Knutsson, medan Engelbrekt endast erhöll 3 och Erik Puke 2,
var troligen en djärv fast misslyckad kupp, företagen av herrarna
och prelaterna i Engelbrekts frånvaro på krigståg.2 Ärkebiskop
Olof har nu helt svängt om till Karl Knutssons parti. Biskop
Thomas’ ställning känna vi ej. Troligen tillhörde han fortfarande
en medlande riktning mellan Engelbrekt och marsken. Han
liksom övriga prelater och rådsherrar sågo säkerligen med oro
de anarkiska bonderörelserna, som även riktade sig mot kyrkan.3
Samtidigt ansågo nog många, att Engelbrekt var den ende som
skulle kunna hålla bönderna i styr.

Efter Stockholmsmötet begav sig Engelbrekt på nytt ut på
erövringståg mot de borgar, som kung Erik ännu hade kvar.

1 Erslev, a. a., s. 355; Schück, a. a., s. 181 ff.; Kumlien, a. a.,
s. 52; Lönnroth, a. a., s. 156 ff.

3 Karlskrönikan v. 2270. Kumlien, a. a., s. 59.

3 Den 2I/= 1436 undertecknade Thomas jämte ärkebiskop Olof och biskop
Sven i Skara, Gustav Algotsson Sture, Karl Knutsson, Erik Puke, Karl
Ormsson, Mats Ödgislasson (Lilja), Greger Magnusson Eka och Johan Gedda
ett strängt brev till Gästriklands allmoge om att erlägga tionde och vara
kyrkan lydig (RA ppr.) Kumlien, a. a., s. 60.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:10:49 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1937/0253.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free