Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II. Meddelanden och aktstycken - Gunnar Westin, Johan Henrik Lidén och John Wesley
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JOHAN HENRIK LIDÉN OCH JOHN WESLEY
271
Lidén har i dagboken också beskrivit den anglikanska
kyrkans förhållanden och visar sig mycket missnöjd med
predikningarna.1 Han finner dessa »oftast ganska Lærde», men då
den kristna religionens grundsanning, försoningen i Jesu död,
aldrig omtalas och den mänskliga dygden sättes som det
viktigaste för vinnande av saligheten, medan »man ej predikar
Christum och honom korsfestan», så må man ej undra, att så ringa
frukt och verkan i levernet förspörjes. Efter att vidare ha
beskrivit detta missförhållande tillägger Lidén:
»Detta ær ock rætta ordsaken hvarföre Mr. Wesley giorde så
mycken upmærksamhet med sine Predikningar; ty han talte om en
korsfæst Frælsare, samt Tron på Jesu förtienst. — Sådant hade
Folket aldrig hört talas om. — Och de Lærde utropade denna Læran
för Enthusiastisk och kættersk —■ liksom ej det största kætterie voro[ll
att förglöma Christum!»
I dagboken finnes även en avskrift av Lidéns brev till
riksrådet, greve A. J. v. Höpken, daterat London den I5/i2 1769
och slutdaterat Paris den 22/i 1770.2 Även där skriver Lidén
om religionen. Om metodisterna heter det3:
»Jag wet ej om jag är bedragen; men jag tror mig igenfinna et
tydeligit spår af Guds Försyn, uti Methodisternas upkomst i
Enge-land. Ett folk som man ifrigt sökt swärta i skrifter, på
Predikstolen, i sällskaper, på theatern, men som kanske utgjör den
dygdi-gaste delen af nationen, och följagteligen de bäste medborgarne.
Hade ej en Wesley upstått och med sina nitiska Predikningar, samt
sin ännu mer Predikande ostrafteliga wandel, talt til sanningens
för-swar, är jag wiss på at Religion [en] nu skulle haft et långt wärre
utseende i Engeland. Jag åtager mig ej att förswara alla des ord,
ett och annat förekommer i des skrifter, serdeles des journaler, som
jag antingen ej förstår, eller ock är af stridande mening, men att
des afsigt warit ren, att han i hufwudsaken har rätt, att han
uträttat mycket godt, därom är jag så mycket mer öfwertygad, som jag
personligen känner mannen, och sjelf warit åsyna witne til den stora
wälsignelse, hwarmed des outtrötteliga arbete, oagtat alla förföljelser,
blifwit krönt. Des gärningar tala, och des församlingars goda
til-stånd är det säkraste bewis. En närwarande tid dömer sällan
opartiskt. Efterwerlden torde wälsigna dens stoft, som man nu mera
förfölgt, mera försmädat, mera föragtat, än om han warit den störste
missgärningsman.»
1 J. H. Lidéns dagbok, III, s. 511 f..
2 Ibdm, s. 629 ff.
3 Ibdm, s. 632 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
