Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arthur Adell, Nya Testamentet på svenska (Professor Nat. Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
och kyrkopolitiska uppfattning. Den föreställning om en hastigt
uppkommen, så gott som oöverstiglig klyfta mellan katolicism och
protestantism, som ingår som ett aprioristiskt moment i äldre
kyrko-historisk syn på reformationen och som säkerligen stått hindrande
i vägen för varje kritisk granskning av uppfattningen om de två
konkurrerande översättningarna, måste underkastas en grundlig
revision efter den belysning, Adell lämnar av den reformistiska rörelsens
inställning till de teologiska problemen, även om synpunkten ej är
alldeles ny. För nämnda riktning, till vilken arkielektus Johannes
Magnus hörde, innebar det intet förkastligt i att låta översätta bibeln
till inhemskt språk. Och arkielektus’ cirkulärskrivelse till
domkapitlen och munkordnarna innehåller enligt en mycket noggrann analys
av Adell till alla sina huvudpunkter tankar, som fullt överensstämma
med eller ligga i linje med L. Andreæs tydliga uttalanden och av
vilka en del räknas till protestantismens grundsanningar, såsom kravet
att Guds ord skulle framläggas klart och ohöljt utan omskrivningar
och tillägg. Över huvud taget framlägger Adell beaktansvärda
sannolikhetsskäl för att Laurentius Andreæ var initiativtagaren till
planen på en översättning av Nya Testamentet genom prelaternas
försorg. Förslaget utgick från konungen, vars handgångne man främst
i kyrkliga frågor vid denna tid kanslern var, motiveringen
överensstämmer med dennes åsikter (se ovan), den vittnar om god
förtrogenhet i kyrklig praxis, rättsuppfattning och terminologi, om
kyrko-politisk klokhet och diplomatisk skicklighet, allt faktorer som peka
i samma riktning — mot L. Andreæ. Frågan blir då, om han
samtidigt bakom ryggen på arkielektus (och konungen?) skulle ha
uppmuntrat eller rent av beordrat en annan, »protestantisk
översättning». Adell tror icke därpå. Det skulle ha varit ett obegripligt
dubbelspel, menar han, och en sådan översättning skulle aldrig ha
fått den auktoritet, som en av kyrkans prelater verkställd. För sin
mening, att Laurentius Andreæ är ledaren och huvudredaktören av
översättningen 1526, åberopar Adell bl. a. de samtida dokument,
vilka redan tidigare utnyttjats av R. Steffen i dennes försök att
vederlägga Schücks mening om 01. Petri såsom översättaren1,
nämligen Laurentius Andreæs egenhändiga brev till ärkebiskop Olav i
Trondhjem den 10 aug. 15262 oc.h Johannes Magnus’ eget vittnesbörd
i Historia de omnibus gothorum sueonumque regibus, som utgavs i
Rom 1554. Adell påpekar, att i kanslerns brev samma tankar
återkomma som i cirkulärskrivelsen och i förspråket till NT 1526, vilket
enligt A. nedskrivits av kanslern. Brevet visar dessutom, att
kanslern är i detalj insatt i arbetet och medansvarig för detsamma.
Han svarar för testamentets distribuering, är förtrogen med översätt-
1 I Våra första reformationsskrifler och deras författare (Samlaren
1893, Extrahäfte).
2 Ursprungligen framdraget av Reuterdahl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
