Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arthur Adell, Nya Testamentet på svenska (Professor Nat. Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
ningens art, är omedelbart i stånd att anställa en jämförelse i detalj
mellan den nyss utkomna danska och den svenska översättningen,
känner noga till Luthers översättning och har låtit censurera dennes
förord och glossor för att, som det heter, »vi icke gärna ville
förarga någon», uttrycket sannolikt fällt med tanke på reformisterna.
Han föreslår till och med ärkebiskop Olav att köpa restupplagan,
ett uppseendeväckande faktum, som tyder på, att översättningen även
skulle kunna godtagas av norska katoliker, om ock mera toleranta
sådana. När kanslern meddelar ärkebiskopen, att flertalet prelater
anbefallt översättningens inköpande av kyrkorna och således tydligt antyder,
att den godtagits av kyrkans myndigheter, stämmer detta med Adells
argumentering, medan Schück från sin utgångspunkt måste tolka
påståendet som ren osanning i syfte att framställa den nya rörelsen
i Sverige såsom katolsk (Hist. Tidskr. 1894 s. 119). Innehållet i
detta brev är, som ovan nämnt, redan känt och var en starkt
bidragande orsak till att Schiick, a. a., s. 117 f. modifierade sin
uppfattning och tillerkände L. Andreæ delaktighet i översättningen,
men ingen har lika grundligt som Adell analyserat detsamma och
ställt det i en allsidig belysning av samtliga kända fakta rörande
översättningsarbetet. Johannes Magnus’ eget påstående i nyssnämnda
arbete, att Laurentius Andreæ »sanctissimun Christi evangelium
passim et in plurimis locis corrupit», vilket allmänt uppfattats såsom
åsyftande översättningen av år 1526, har av Schück tolkats endast
som ett utslag av arkielektus’ starka hat till L. Andreæ, vilket
förmått honom att framslunga den svårast tänkbara beskyllning mot
sin gamla motståndare. Gentemot en dylik tolkning framhåller Adell
(s. 107), att Joh. Magnus icke — såsom det citerade kapitlets
fortsättning visar — hade något intresse av att skona Olavus Petri, om
denne verkligen varit ansvarig för översättningen. Utrycket
»fördärvat el. förfalskat (corrupit) Kristi evangelium» åsyftar enligt Adell
icke översättningen i dess helhet, ty för denna hade Johannes
Magnus såsom tillskyndare själv ansvar. Men han ville inför sin
samtid rentvå sig från anklagelser för de talrika kätterier, som på en
mångfald ställen (passim et in plurimis locis) mötte icke blott i förord
och glossor utan också i själva texten, och som ansvarig för dessa
utpekade han konungens mäktige rådgivare och censorn över det
kungliga tryckeriet. Man kan icke undgå att lägga märke till, att de två
samtida historiska dokumenten osökt stödja Adells teori, medan de
som räkna med en isolerad protestantisk översättning, utförd av
Olavus Petri, måste delvis radikalt omtolka innehållet och lämna
mer eller mindre trovärdiga motiveringar härför.
Om frågan gäller, i vad mån Adells hypotes om de båda
översättningarnas identitet stämmer med gjorda iakttagelser rörande Nya
Testamentets språk, så skall oförbehållsamt medges, att de språkliga
förhållandena icke tala emot utan snarare för ett dylikt antagande.
Språket i Nya Testamentet 1526 erbjuder nämligen så väsentliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
