Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arthur Adell, Nya Testamentet på svenska (Professor Nat. Lindqvist)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
denna utveckling går lika bra om icke bättre att förklara med
utgångspunkt från Stockholm som tryckeriort. Där måste i alla fall
normalspråket ha utformats, och detta språk tillhör »upsalamiljön .
Har man tagit en upsalakorrektor med dit? Men varför har denne
icke gjort sig gällande i förra delen, som skulle ha satts i Upsala:
Först i Stockholm kan han tydligen fullt utveckla sin upsaliensiska
språkform. Skulle denna icke möjligen kunna ha befordrats av
huvudredaktören L. Andreæ, som också tillhör »upsalamiljön» (se
Palmér, a. a., s. 105, 116). Nej, L. Andreæ får icke ha någon
del i utformningen av normalspråket. Detta är en produkt än av
en tredje okänd part ensam (Adell, s. 163), än av bearbetare,
renskrivare och korrektorer (s. 174 f.) och ändå överensstämmer det till
85 à 90 procent med huvudredaktörens språk. Det kan man kalla
tur. Men för Adell spelar denna stora överensstämmelse ingen roll.
Han skriver, sid. 162, att »i normalspråket förekomma ordformer,
stavningssätt och böjningsändelser, som återfinnas hos Laurentius
Andreæ liksom ock hos Olavus Petri, men också sådana som saknas
hos dem båda». Detta är icke ett korrekt återgivande av fakta, tv
Adell visar sig ha studerat mina skrifter så noga, att han omöjligen kan
ha undgått att lägga märke till den starka överensstämmelsen mellan
L. Andreæs språk och normalspråket och den lika starka avvikelsen
från detta hos 01. Petri språk. Då framställer man icke saken så,
som om skillnaderna mellan Ol. Petris och L. Andreæs språk å ena
sidan och normalspråket å den andra vore ungefär lika stora. De
exempel som A. (s. 163) anför, NT:s stavningar effter, oppenbar,
geffua, någhon, war (pron.), såsom viktiga avvikelser från
reformatorernas språk äro samtliga typiska exempel på en nyare fonetisk
stavning, och kunna mycket väl ha införts genom samråd mellan
huvudredaktör och korrektor, varvid den förre i vissa fall (t. ex.
«-vokal) själv övergått till nystavning, i andra fall föredragit att
bibehålla den traditionella ortografien. Att under sådana förhållanden
frånkänna honom delaktighet i det språk, vars renaste form
framträder i det av honom själv (enligt Adell) skrivna förspråket,
särskilt vid en tid, då ingen författares språk ograverat kunde gå igenom
tryckeriets skärseld, är orimligt.
Som framgår av det ovanstående — åtskilligt mer kunde
an-dragas — är Adells framställning av de språkliga förhållandena i
NT full av oklarhet och motsägelser. Dessa anmärkningar ha
emellertid intet avgörande inflytande på bedömningen av huvudproblemet
i Adells arbete, frågan om identiteten mellan den s. k. katolska och
den lutherska översättningen. Ett nytt och betydelsefullt uppslag
har Adell här framfört och flera hittills dunkla och motsägande
fakta kunna härigenom få en tillfredsställande förklaring. Problemet
kan dock icke anses principiellt löst, men forskningen kommer icke
förbi det. „7 .
Aat. Lindqvist,
Uppsala.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
