Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Rudolf Thiel, Den unge Luther (Docent Sigfrid von Engeström) - F. Funck-Brentano, Luther (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
åhöra ett tal av professorn i klassisk litteratur, ett tal, som ett barn
skulle ha kunnat hålla, och i vilket professorn på ett komiskt sätt
ideligen betonar sin oskuld.» — De nu anförda exemplen äro blott
en axplockning bland de förbiseenden, som händelsevis tilldragit sig
min uppmärksamhet vid läsningen av den svenska texten.
Sigfrid von Engeström,
Uppsala.
F. Funck-Brentano, Luther. Övers, av Annie Åkerhielm.
Bokförlaget Natur och Kultur. Sthlm 1937. 331 s. Pris kr.
5:—, inb. 6:75.
Funck-Brentanos Lutherbiografi vilar endast i ringa utsträckning
på primärforskning i Luthers skrifter. Författaren, vilken i övrigt
publicerat bl. a. specialundersökningar till medeltiden och renässansen,
har icke, såvitt man kan döma av det nu på svenska föreliggande
arbetet, bedrivit några mera inträngande studier i Luthers teologi.
Den Lutherbiografi, som bokförlaget Natur och Kultur införlivat med
svensk litteratur, har sitt huvudsakliga intresse såsom dokument för
hur fransk mentalitet reagerar inför Luther såsom tyskhetens
inkarnation. Karakteristiskt nog finner en fransk recensent av
Funck-Brentanos arbete, att det är nästan anstötligt, då författaren på något
ställe drar en parallell mellan bondflickan från Domrémy och
bondsonen från Eisleben. Recensenten menar, att jämförelsen tydligt
visar, att Luthers grovhet icke kan ursäktas på grund av hans
extraktion. Jeanne d’Arc var den förfinade franska andens barn,
Luther alltigenom en grovhuggen son av das grosse Vaterland.
Funck-Brentano säger tydligt ifrån, att enligt hans och mångas
mening låg Luthers storhet icke »på det dogmatiska området eller
i hans läras religiösa verkan» (s. 330). Det beundransvärda hos
Luther är »hans ärlighet, hans oegennytta, hans sunda och
fördomsfria sätt att omfatta livets glädjeämnen, hans litterära snille, hans
levande tanke och hans stora hjärta, som överflödade av godhet,
medlidande och kristlig kärlek, så snart icke kraven från en lära,
som han orubbligt trodde vara sanningen själv, reste sig och
förkvävde dem» (s. 331). Nu anförda satser från Funck-Brentanos
slutord äro tillräckliga för att klargöra hans intentioner. De belysa
också den begränsning, som kännetecknar hans inlevelse i Luther,
samtidigt som de röja en beaktansvärd fördomsfrihet — efter franskt
och katolskt sätt att se — i bedömandet av reformatorn. Tar man
hänsyn till vad författaren egentligen uppfattat av Luthers teologi,
blir detta hans omdöme rätt naturligt. Kongenial är tolkningen
icke. Luthers trosprincip ter sig för författaren närmast såsom en
excentricitet av ett nervöst ingenium. Luthers sjukligt skrupulösa
ande drev honom till sådana ensidigheter som rättfärdiggörelsen av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
