Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - F. Funck-Brentano, Luther (Densamme)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
tron. — I övrigt har den franske forskaren av Luthers teologi
företrädesvis observerat tidsbestämda kuriositeter, den konkreta
djävulstron, den naiva världsbilden o. s. v. Luthers nattvardslära bedömes
av den i katolsk miljö verksamme forskaren såsom en förvirrad
kompromiss, från intellektuell synpunkt vida underlägsen den katolska
transsubstantiationsläran. Luthers lära om Skriftens auktoritet ter
sig såsom individen Luthers revolt mot disciplin och seklers
tradition, ett avvisande av den omformning av det urkristna, som den
romanska anden genomfört under gamla tiden och medeltiden.
Hartmann Grisar synes vara Funck-Brentanos förnämsta
teologiska auktoritet. I dennes spår lägger han också stor vikt vid
Luthers profetiska självmedvetande. Utan att närmare analysera
Luthers uttalanden om arten av den »uppenbarelse», på vilken
reformatorn stöder vissheten om »sin» lära, framställer
Funck-Bren-tano Luther, som om denne gjorde anspråk på att ha mottagit
»uppenbarelser» av den art, som enligt katolsk teologi böra styrka sin
legitimitet genom mirakel. I överensstämmelse härmed presenterar
författaren också Luther såsom visionär. Blixtslaget vid Stotternheim
(ej Sotterheim!) låter han ledsagas av en syn. Det felöversatta
rY&\\{As-gespenst (djävulskt bländverk) spökar här hos Funck-Brentano.
Den franske författaren försummar icke heller att på ett
verkningsfullt sätt slå mynt av den något »komprometterande»
omständigheten, att Luther skall ha fått sin egentliga upplysning -— insikten i
tolkningen av Rom. 1:17 — i en så föga inspirerande och
upplyftande miljö som klostrets cloaca, »som vi nu för tiden vanligtvis
beteckna med begynnelsebokstäverna till två engelska ord».
Under åberopande av Treitschke som auktoritet framställer
Funck-Brentano Luther såsom urtysken, vilken tolkat kristendomen i
enlighet med den germanska andens krav. Ett uttryck härför finner
Funck-Brentano i Luthers ställning till mässan. Den latinska och
keltiska anden är »fängslad av ståten, av lysande och färgrika
uppträden som tala till inbillningskraften och för att giva denna sin
fulla flykt, omedvetetet förälskad i mysteriet; sådana äro
fransmännen, italienarna, spanjorerna och folket i tyska rikets keltiska
provinser: rhenländarna och bayrarna. Däremot tilltalas rikets
germanska delar och Skandinavien av reflexion och förnuft». Något
djupare om lutherdomen såsom den germanska kristendomsformen
har Funck-Brentano icke att tillägga. I andra sammanhang slösar
han frikostigt med ironi över Luthers bristande sinne för förnuftets
roll i religionen.
Man kan ej frånkänna författaren sinne för pittoreska,
psykologiska detaljer och fransk esprit i skildringen av Luthers karaktär.
Man torde också böra vitsorda hans vilja till objektivitet. Läst med
vederbörlig kritik kan Funck-Brentanos biografiska skildring lämna
en viss behållning genom sin konkretion och livfullhet. Men den
19 — 36293. Kyrkohisl. Årsskrift 1937.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
