Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Arvid Sjöstrand, Satisfactio Christi (Teol. lic. Sven Silén)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
Den tanke, som förf. vunnit genom sin analys av ortodoxins
sakramentslära, blir nu huvudtesen i hans arbete. Han utför den
närmast, fortfarande i andra delen, under framställning av den
ortodoxa uppfattningen av syndens och skuldens problem (ss. 316—352)
och av rättfärdiggörelselärans olika faktorer (ss. 353—412).
I tredje delen tar förf. först upp till behandling frågan om
försoningsverkets subjekt, om förhållandet mellan Kristus och Gud i
försoningsverket, under synpunkten av Kristi sändning (ss. 417—498)
och visar därvid, att, enligt ortodoxins sätt att se, försoningsverket
alltigenom är ett Guds eget verk, en Guds »obrutna» handling (s.
497). Detta bestyrkes ytterligare genom en analys av den ortodoxa
kristologin, vars intima samband just med försoningsläran förf. med
styrka hävdar (ss. 499—526). Och därmed är förf. framme vid sin
undersöknings huvudbegrepp: Kristi satisfaktion. I de två kapitel,
som behandla denna fråga (ss. 527—544), gäller det egentligen
endast att dra konsekvenserna av den syn på ortodoxin, som förf:s
föregående framställning givit honom. Den ortodoxa
satisfaktions-tanken innebär att Gud själv ger satisfaktion åt sig själv.
Satisfak-tionsläran är tänkt utifrån lagens förutsättning, i juridiskt-rationella
kategorier. Men dess innehåll är utifrån denna samma förutsättning
och inom dessa samma kategorier en meningslöshet. I tydlig
parallell till sakramentsläran sprängas även inom satisfaktionsläran de
rationella kategorierna. Hela den juridiskt-rationella strukturen
förvandlas från adekvata begrepp till symboler, som söka fånga
mysteriets olika moment (s. 540 ff.).
Det är icke lätt, fastmer nästan omöjligt, att i en kort överblick
göra rättvisa åt förf:s framställning; ty denna har sin icke minsta
styrka i en mängd utvikningar och analyser rörande detaljer i den
ortodoxa teologins system och dessa detaljers förutsättningar i samtida
tänkande. Förf. besitter en utomordentlig kännedom om dylika
saker, en kännedom som han i rikt mått låter komma läsaren till
godo.
Det kan givetvis diskuteras, huruvida icke förf:s strävan att i
motsats till en enligt hans mening ensidig och skev ortodoxitolkning
göra gällande en konception av den ortodoxa teologin, som mer ger
utrymme för dess irrationella drag, förlett också honom till vissa
ensidigheter vid behandlingen och analysen av materialet. Utan
tvivel har han dock lyckats få fram i ljuset synpunkter, som på ett
mycket fruktbart sätt måste stimulera diskussionen kring den ortodoxa
teologins problem.
Till slut må endast ett par mindre detaljer, av historisk art,
något beröras. Förf. har i fråga om Jonas Magnis biografi •—■
beträffande Paulinus kan han ju hänvisa till Lundströms arbete om
denne — i huvudsak följt de till Erik Brunnius’ likpredikan över
honom fogade personalierna. I likhet med Brunnius uppger förf.
(s. 6), att Magni 1614 utnämndes till Professor Historiarum et Poli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
