Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - John Viénot, Histoire de la Réforme française de l'Edit de Nantes à sa Révocation (Teol. och fil. kand. Sven Göransson) - Ruben Josefson, Andreas Knös’ teologiska åskådning (Teol. d:r Gösta Nelson)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
en klar och redig framställning, innebär den en viktig tillgång för
det fortsatta arbetet på den franska 16oo-talsprotestantismens
utforskande.
Sven Göransson,
Uppsala.
ruben Josefson, Andreas Knös’ teologiska åskådning med
särskild hänsyn till försoningsläran. Akad. avhandl. Uppsala
1937. Diakonistyrelsens förlag. XII + 281 s. Kr. 6: —.
Den svenska teologiens historia är ännu oskriven. I djupare
mening är den i många stycken ett terra incognita. Detta gäller
visserligen mindre det sista halvseklets teologihistoria, ävensom dess
närmaste bakgrund. Men dess mer dunkel och odifferentierad är
kännedomen om den teologis inre historia, som ligger längre
tillbaka, innan inflytandet från Schleiermacher och Ritschl träder in.
Den styvmoderliga behandling, som vederfarits denna äldre tids
teologihistoria, har nu många samverkande orsaker. Den slutna
enhetlighet, som 1600-talet företer, förledde tidigt till förenklade
värdeomdömen, som med det traderades makt länge fingo undanskymma
den inre problematik och de djupare motiv, vilka dolde sig bakom
de finslipade, mången gång skolastiskt utformade definitionerna. Att
den konservativa pietismen dogmatiskt i stort reproducerade det
ortodoxa systemet, är visserligen lätt att konstatera, men därmed är
ingalunda kongruensen fastslagen. Och så länge man opererade med
en atomistisk loci-metod, fick problemet ingen aktualitet.
Docent Josefsons förra året ventilerade gradualavhandling
klarlägger på ett mycket illustrativt sätt, att de faktiska förhållandena
voro oerhört mycket mer komplicerade, än de vanligen blivit
betraktade. Det är betecknande för nyorienteringen i fråga om både
forskningsmetod och syn, att han på ett ur kritisk synpunkt ytterst
välgörande sätt vid sitt framgående skiljer mellan den klassiska
ortodoxien och den senare, »högortodoxien» och »senortodoxien», mellan
1600-talets ortodoxi och 1700-talets. Den kyrkohistoriske
specialforskaren, som från andra utgångspunkter haft rikligt tillfälle att
konstatera den icke betydelselösa differentieringen på den generellt
gemensamma grunden, noterar med särskild tillfredsställelse denna
kritiska nyorientering. Det är också i mycket tack vare detta
ständiga hänsynstagande, som förf. kan lämna en så förträfflig och på
nya synpunkter rik framställning av ortodoxien, som sker i det tredje
kapitlet (s. 49 ff.). Utan att därmed förringa avhandlingens
forskningsresultat och stora värde i övrigt frestas man att beteckna detta
kapitel som dess mest glänsande parti. leke fullt så stringent och
skarpt har förf. lyckats applicera samma kritiska aspekt på det
fer-ment i olika riktningar, som pietismen innebar, varför helhetsbilden
här understundom blir något vagare. Det kommer t. ex. till synes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
