Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Bengt Sundkler, Svenska Missionssällskapet 1835—1876 (Professor Knut B. Westman)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2 GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
senare säger i en av Ysander meddelad skrivelse till Hamilton, att
han själv och några andra biskopar, med vilka han konfererat, känna
sig ovissa om förslaget på grund av dettas stora praktiska svårigheter,
medan Anjou och Annerstedt ha betänkligheter även mot stadgarna
för den föreslagna organisationen. Anjou ansåg grundsatsen om ett lika
antal präster och lekmän i den tilltänkta styrelsen vara ett lån från
presbyterianismen, som icke borde till oss importeras.
Senare delen av 1850-talet efter föreningen med Lundasällskapet
1855 har av förf. fått en mera kortfattad behandling; särskilt har
vad som gäller Fjellstedts missionsinstitut i Stockholm skjutits över
till Anshelms kommande tredje del av Fjellstedtbiografien.
Tidpunkten var mycket kritisk för sällskapet. Missionens inkomster stego
hastigt. Wingårds iver för missionsintressets inplantande bland
prästerskapet hade börjat bära frukt. Samtidigt var den roseniska
väckelsen i stark fortgång. Men många omständigheter bidrogo till
att göra sällskapets kurs svår. Hemorganisationens läggning var satt
i fråga genom det Thomanderska förslaget, som väcktes 1856, men
vars avgörande lät vänta på sig ända till 1860. Fjellstedts
missionsinstitut vållade mycket bekymmer: det kunde ej behållas i Lund,
där atmosfären blivit för högkyrklig; alltså flyttade det till Stockholm,
vilket betydde att det måste läggas på en lägre nivå än den
akademiska; det skulle jämte missionärskandideter även taga in andra
kristligt sinnade ynglingar för att utbilda dem till kateketer eller
skollärare, vilket medförde att S. M. S. icke ansåg sig kunna helt
taga ansvaret för skolan. Så hade sällskapet efter 1855 två
missionstidningar, Fjellstedts lundensiska och Rosenius’ i Stockholm
— hurudant var förhållandet mellan dem? Arbetet på fältet hade
måst omläggas: Kina hade släppts efter Hambergs död och
samarbetet med Leipzig i Indien övertagits från Lundasällskapet.
Roseni-anerna hade älskat Hamberg, men de voro främmande för Leipzig;
och de förblevo främmande för Indiaarbetet, då breven därutifrån såsom
förut inflöto i Fjellstedts och icke i Rosenius’ tidning. Det personliga
problemet Fjellstedt—Rosenius synes ligga rätt mycket på botten
av svårigheterna. Missionsskolan kunde ej slå rot i Stockholm, där
atmosfären var för roseniansk. Ehuru S. M. S. vid sidan av
Leipzigarbetet även sände ut den Rosenius närstående Strömberg under
Basel (till Guldkusten), driver läget alltmer mot en brytning, då
rosenianerna komma att låta sin inremissionsorganisation
Fosterlandsstiftelsen även börja yttre mission och därvid åberopa det nationella
argumentet mot underordningen under utländsk mission.
1860-talet är kanske det skede, där förf. har mest nytt att komma
med: striden mellan S. M. S. och E. F. S., de skandinaviska
projekten i missionsfrågan, S. M. S:s brytning med Basel. Nu är S. M.
S. mycket konfessionellt-lutherskt; en av de förnämsta förkämparna
för denna ståndpunkt är den i direktionen mycket inflytelserike
kyrkoherden i Tyska kyrkan Johannes Rohtlieb. Teologien är nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
