Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Walter Nigg, Geschichte des religiösen Liberalismus (Professor Anton Fridrichsen) - Gustaf Lindberg, Kyrkans Heliga År (Teol. lic. Gunnar Brandt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
här och var och framträder med särskild klarhet i hans omnämnande
av Luther, som han uppenbarligen icke alis begriper sig på. Luther
går icke in i någon av hans kategorier. Men allt som allt är dock
boken stimulerande och högst lärorik och ett verkligt tillskott till
vår egen tidsålders kyrkohistoria.
Anton Fridrichsen,
Upp sa ta.
Gustaf Lindberg, Kyrkans Heliga Ar. En
historisk-prin-cipiell undersökning med särskild hänsyn till det svenska
kyrkoåret. Uppsala 1937. Diakonistyrelsens förlag. 602 s. Häft. 12 kr.,
inb. 14 kr.
Den kände franske liturgikern, abboten i benediktinerklostret i
Solesmes, Prosper Guéranger yttrar i inledningen till sitt
huvudarbete L’année liturgique (15 bd. 1840—1901), att det endast är i
den katolska kyrkans sköte som den liturgiska festkretsen i hela
dess fullhet förefinnes; sekterna däremot avlägga blott i de spillror
de bevarat vittnesbörd om denna festkrets och söka genom denna
uppehålla »sitt tomma, ofruktbara liv». Väl är det sant, att man
efter reformationen mångènstädes inom de evangeliska kyrkorna
varit alltför ivrig, när det gällt att bryta ned den mäktiga byggnad,
som de föregående århundradena alltifrån kristendomens första tider
så småningom rest och som heter Kyrkans Heliga Är. Men som
författaren, docenten Gustaf Lindberg, till ett nyligen utkommet
arbete med just denna titel framhåller, då han (s. 400 ff.)
sammanfattar resultaten av reformationens betydelse för kyrkoårets
gestaltning, står sig Guérangers skarpa kritik ingalunda inför ett djupare
eftersinnande, även om den inför ett ytligt betraktande äger en viss
rättmätighet. Ty reformationens starka reduktion av kyrkoårets
många festdagar drabbade ingalunda det väsentliga utan lät i
stället kyrkoårets ursprungliga struktur framstå i klarare dager utan att
•skymmas av ’ alltför många tillbyggnader och biverk. Och genom
att gudsordet, predikan och församlingssång fingo ge sin prägel åt
varje högtid och söndag, kom i själva verket också
de-tempore-prin-cipen bättre till uttryck än i den katolska kyrkan, där respektive
dagars och högtiders evangelier blott få karaktären av ornament till
det som alltid förblir gudstjänstens huvudpunkt: det sig alltid lika
mässoffret. Evangeliet om Kristus kom att på ett klarare sätt
skänka liv åt kyrkoåret, sedan mängden av helgondagar beskurits.
Också på reformationens mark visar det sig, att i kyrkoåret Guds
ord blev kött i en ny mening, att »inkarnationens religiösa idé blev
på nytt en levande verklighet med en makt som sträckte sig över
sekler och släkten» — för att nu bruka ett yttrande från slutorden
i docenten Lindbergs stora arbete (s. 574).
Som ett högst värdefullt tillskott till den vetenskapliga litteraturen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
