Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Granskningar och anmälningar - Gustaf Lindberg, Kyrkans Heliga År (Teol. lic. Gunnar Brandt)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 S 2
GRANSKNINGAR OCH ANMÄLNINGAR
att givas av huru under olika tider, inte blott i den katolska kyrkan
utan också i reformationens Tyskland och i Sverige, tvenne
huvuduppfattningar brottats med varandra beträffande värnandet om
söndagens helgd, å ena sidan en kristen frihet, å den andra en judisk
kasuistik, varvid den senare alltför ofta avgått med segern. — Då
författaren omnämner bestämmelser angående sön- och helgdagars
arbetsfrihet både enligt Weimar-författningen (s. 399) och enligt det
Tredje rikets lagstiftning (s. 555 f.) och sålunda på denna punkt
berör utomsvenska förhållanden, hade man måhända väntat att få
någon upplysning om motsvarande samtida lagstiftning också i andra
länder, t. ex. i England och Amerika.
Arbetets andra del börjar med en avdelning om det svenska
kyrkoåret under medeltiden; det är naturligt, att författarens redan
förut, särskilt i Die schwedischeti Missalien des Mittelalters (Uppsala
1923), dokumenterade förtrogenhet med källorna här visat sig
fruktbar för framställningen. Utförligast behandlas det svenska
medeltida kalendariet, varvid meddelas ett fullständigt kalendarium,
rekonstruerat med de rörliga festerna beräknade efter året 1514 och
med anförande jämväl av runstavens intressanta beteckningar för
festdagarna. Olikheter mellan de skilda stiftstraditionerna, varåt ju
författaren i det nyss nämnda arbetet givit klar belysning, påpekas
även här. Dock är detta ett arbetsfält, där ännu mycket återstår
att göra, och kommande undersökningar skola måhända bidraga till
att klarlägga ytterligare särdrag i de olika stiftens liturgi.
Brevia-riematerialet är ju till stor del ännu icke genomarbetat. Må det
tillåtas mig att till komplettering här anföra blott ett exempel på
vad eft komparativt stadium av de förefintliga tryckta breviarierna
ger vid handen; det gäller matutinlektierna under kyrkoårets sista
månad, d. v. s. novembersöndagarna och -veckorna. Enligt
breviarierna för Linköpings och för Skara stift läses under hela denna
tid de första kapitlen av Hesekiel. I Strängnäsbreviariet begynnes
däremot efter läsningen av Hesekiel på den fjärde söndagen Daniel,
vilken fortsättes till adventets början. I Uppsala och Västerås läser
man emellertid Daniel redan fr. o. m. den tredje söndagen och
övergår på den fjärde till Hosea, på den femte till Mika. Man ser
blott av en sådan detalj, huru kyrkoårets liturgiska prägel växlar i
de olika stiften. — Av särskilt intresse är författarens behandling
av det problem, som sammanhänger med det för den svenska
traditionen egendomliga uttrycket »festum terre» och hans lösning av
detsamma (s. 328 ff.). Författaren kommer här till samma resultat
som före honom — fastän på delvis andra vägar — A. Lindhagen
gjort (Nordisk Tidskrift för Bok- och Biblioteksväsen, 1922, s. 235 ff.).
Uttrycket har avseende på respektive festdags iakttagande med hel
arbetsvila. Måhända vågar man också biträda författarens förmodan,
när han med stöd av att festum-terre-dagarna i Uppsala-traditionen
infalla på ungefär jämnt fvra månaders mellanrum, däri vill se spår
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
