Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - I. Kyrka och stat under konung Hans’ regering 1497-1501 - 1. Kyrkomännens deltagande i statsärendena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
konstitutionella partiet — till dem hörde tvivelsutan Jakob
Ulvsson — skulle stå som motståndare till planen på Sten Stures
avrättning.
I det hyllningsbrev till konung Hans (på basis av Kalmar recess),
som riksrådet och Stockholms borgerskap nu gemensamt utfärdade
den 18 oktober, deltogo tretton rådsherrar, bland dem nu även biskop
Olaf i Västerås.1 På rådets kallelse samlades så i Stockholm den 25
november den valförsamling, som hade att förrätta kungavalet,
lagmännen och tolv män från varje lagsaga och köpstad. Vid
tillfället ha också samtliga rikets biskopar närvarit eller låtit
representera sig2, varvid de av dem som ej deltagit i rådets hyllningsbrev
av den 18 oktober nu gåvo sin anslutning tillkänna. Konungen å
sin sida avlade kungaeden i enlighet med Sveriges lag. Följande
dag, som var en söndag, kröntes kungen i Stockholms stadskyrka.
I den kungörelse om valet och kröningen — samtidigt en förnyad
trohetsförsäkran — som rådet utfärdade den 29 november, deltogo
förutom tretton världsliga rådsherrar (bland dem Sten Sture)
ärkebiskop Jakob samt biskoparna Brynolf, Kort, Olaf och Magnus.
Ävenså voro samma biskopar två dagar senare med om att utfärda
öppna brev till de olika biskopsdömena med tillkännagivande om
valet och kröningen. Man sökte häri bortförklara rådets tidigare
splittring i unionsfrågan genom att hänvisa till en bifogad utskrift
av Kalmar recess, »i huilken i faa at höra, om thet war giort medli
alles wara fulbordan eller ey».3
Kung Hans var emellertid icke nöjd med att själv ha blivit väld
och krönt till svensk konung utan önskade även försäkra sig om att
kronan efter hans död skulle gå i arv till hans äldste son, vilket redan
var fallet i Danmark och Norge. Under hänvisning till unionens
princip, att de tre rikena skulle vara förbundna med varandra till
evig tid i frid, endräkt och vänskap under en herre och konung, samt
till danskarnas och norrmännens redan givna samtycke — vilket
dock enligt Kalmar recess icke kunde anses vara prejudicerande för
1 Aarsberetn. IV, s. 284 f.
2 Då biskop Henriks namn mot vanlig ordning nämnes efter biskop Brynolfs,
kan detta förhållande anses tyda på att den förre varit frånvarande. Även
beträffande biskop Ingemar är det ovisst, om han personligen närvarit.
Åtminstone var han icke kvar den 29 november.
3 ST III, s. 462 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
