Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - I. Kyrka och stat under konung Hans’ regering 1497-1501 - 1. Kyrkomännens deltagande i statsärendena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
Jakob i fråga om Svante Nilssons utlägg såsom riksföreståndarens
ställföreträdare under kriget mot Ryssland (se s. 17).
På våren 1498 kommo ryska sändebud över till Stockholm i
enlighet med det avtal som träffats med Sten Sture. Kung Hans
lät sända upp två danska rådsherrar för att tillsammans med det
svenska rådet förhandla med ryssarna och överenskomma om ett
möte till vintern. För övrigt gjorde kung Hans gällande, att det
ryska avtalet var herr Stens privatsak, för vilken han hade att
personligen svara.1 Ärkebiskop Jakob torde ha deltagit i dessa
förhandlingar samt väl även någon ytterligare av biskoparna.
Därunder kan Jakob Ulvsson ha erhållit närmare kunskap om
sanningshalten i påståendet, att Sten Sture utlovat ett stycke av Finland
för att få fred med ryssarna — en anklagelse, som han framför i
sin supplik till påvestolen den 10 maj (se s. 26).
En annan anklagelse, som hade riktats mot herr Sten i samband
med det ryska kriget, var att han kommit för sent över till Finlands
försvar. Såsom länsherre över Finland kom herr Sten att röna
obehag av detta tal och lade fram sina bekymmer för biskop Magnus.
Med anledning därav utfärdade denne den 23 nov. 1498 en skrivelse
till de världsliga och kyrkliga myndigheterna i Viborg med omnejd,
vari han fritog Sten Sture från ansvaret för att denna landsända icke
hunnit bli undsatt i tid.2 Allmogen skulle sammankallas för att ge
tillkänna sin mening, om de ville anse herr Sten urskuldad3 eller om
någon fortfarande ansåg honom skyldig. Då biskop Magnus som sin
personliga mening angav, att beskyllningen mot Sten Sture var
grundlös, och då såsom motiv för omröstningen anges Sten Stures
bekymmer över de cirkulerande ryktena, torde biskopen ha avsett
att på detta vis rentvå honom från den för hans ställning och
popularitet vådliga beskyliningen.4 Det är dock under sådana omständig-
1 Christensen, Missiver I, s. 132 f.
2 Arwidsson, Handlingar l, s. 190 f. FMU VI, s. 133 f.
3 Det språkliga uttrycket är ej fullt klart: »om the wele göra wår Käre
Broders ursächt ther uthinnen . . .»
4 Styffe (BSH IV, s. ccxxxix) anser den relaterade skrivelsen vittna om
en ingången förlikning mellan Sten Sture och biskop Magnus, »om det ej redan
skett under dennes besök vid kröningen i Stockholm». Då emellertid biskop
Magnus stått utanför 1497 års inbördeskrig, behövde någon förlikning dem
emellan ej ingås.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
