Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - I. Kyrka och stat under konung Hans’ regering 1497-1501 - 1. Kyrkomännens deltagande i statsärendena
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
II
frågar sig: mot vern skulle de behöva skydda sig? Mot kung Hans
eller mot det som kunde inträffa vid en eventuell resning? Snarast
då det senare. Emellertid är det också tänkbart, att Gadh blott
mer i allmänhet framhållit nödvändigheten av att hålla samman
gentemot kungen, så att icke denne till följd av rådets splittring
ytterligare skulle kunna inskränka dess makt och rikets
självständighet. Genom denna konstitutionella-nationella synpunkt torde han
i varje fall ha haft mest att vinna.
Ärkebiskop Jakob mottog den utsträckta handen. Med glädje
och optimism hälsade Sten Sture den genom Gadh åvägabragta
förlikningen med Jakob Ulvsson. Sålunda skriver han i ett brev till
Svante Nilsson den 7 november: »alle ærendhe i mellem hans nådes
werdighet och mich ære aldelis venlighe till eth grwndfasth venscap
aff taledhe, och ær hans nadhe till freedz om the penninge &c och
vill vara mich behie[l]pligh pa then annen sidhen at faa the
pen-ninghe, then alsmectigxte Gwdh verdhe loff och ære och sancte Erich
koningh och alle wore helighe Sweriges patroner, at swa fierrenne
kommet ær, thet hwar ma scethie troo och liit till hwar annen, menige
richesins och alles wores besthe gagn och nytte förhandlendes, som
ålder störsthe macth oppa ligger . . .»-1 Dessa ordalag ge tydligt
vid handen, att Sten Sture tillmätt uppgörelsen mecl ärkebiskopen
stor betydelse och ansett den vara en fullgiltig förlikning.2 Det
avgörande momentet i den av Gadh förmedlade uppgörelsen har
antagligen varit ärkebiskop Jakobs löfte att hjälpa herr Sten att
erhålla vederlag på annat håll för skadeståndet.
Från senhösten 1500 (d. 16/n) är bevarat ett brev från
ärkebiskop Jakob till Svante Nilsson3, som låter oss skymta något av lians
deltagande i de politiska händelserna. En av ärkebiskopens
svenner, som fört ett brev från konung Hans till storfursten av Moskva,
hade just hemkommit. Det synes sannolikt, eftersom en ärkebiskoT
pens sven varit budbärare, att Jakob Ulvsson och rådet av konung
Hans utverkat en maning till tsaren att hålla fred med Sverige.
Dock gåvo de hemförda skrivelserna anledning till slutsatsen: »Som
wij kunne merchie, tha är ingen tro sättende til then førsten aff
Muskoffuen.» Det är tydligt, att den ryska faran fortfarande vål-
1 BSH IV, s. 253 f. Kursiveringen av mig.
2 Se närmare s. 29.
3 Grönblad I, s. 117 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
