Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - II. Kyrka och stat under Sten Stures andra riksföreståndareskap 1501—1503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
GÖSTA KELLERMAN
nämnde blivit dödad av köpmän i Bergen. Skälet för Arnolds
insättande hade just varit detsamma som nu, nämligen att få
disponera ärkebiskopsbordets inkomster. Även konung Magnus Smek
hade försökt detsamma i Linköpings biskopsdöme men hade blivit
bannlyst och under bannet i Norge omkommit genom drunkning.
Sin tro på bannlysningens skrämmande magiska makt har ju Jakob
Ulvsson även eljest givit uttryck åt.
Ärkebiskopen hänvisade även till sin, Henrik Tidemanssons och
Kort Rogges — företrädarna till de två electi — framgångsrika
kamp mot de upprepade försöken från de svenska stormännens
sida att bringa den svenska kyrkan i träldom. Gadh och Matts
Gregersson manades att ta sig i akt för att ge anledning till den ännu
fria kyrkans trälbindande1 och att tänka sig för, vad som kunde bli
följden, om det skedde på deras råd. Det skulle då icke längre vara
nödvändigt för konungen att förläna biskoparna kronans län, ifall
de ginge med på att de skulle utgöra tjänstbarheter till riket för
tionde, kollekter och andra kyrkliga inkomster. Sedan gammalt
voro lekmännen fientligt inställda gentemot klerkerna, men
ärkebiskopen kände till många medel (»remedia») att motstå deras
övergrepp, som han skulle delge dem, blott han finge tillfälle att före
sin död i lugn och ro komma till tals med dem.
Men om man förhärdade sig och, såsom det hotades, skrede till
våldshandlingar (»ad intrusionem aliquam violentam»), så fattades
det icke lagliga medel häremot samt andra lämpliga vädjanden
(till konung Hans?). I den heliga lydnadens namn uppmanade
ärkebiskopen sålunda de två electi att allvarligen och med klokhet
(»bono modo») upplysa och mana de världsliga herrarna i sitt
sällskap att icke göra intrång på kyrkans jurisdiktion och ekonomi,
varigenom de löpte risk att »ipso facto» ådraga sig straff. »I veten»,
tillade Jakob Ulvsson, »att jag icke kan tillåta sådant utan fara för
min själ.» Allvaret i detta uttalande kan icke ifrågasättas.
Till slut uttryckte ärkebiskop Jakob den förvissningen, att de
världsliga herrarna skulle avstå från företaget, om de märkte, att
kyrkomännen vägrade att gå med på denna kränkning mot kyrkan.
Han tilltrodde de två prelaterna så mycket omdöme och förutse-
1 »Curate ne vos detis occasionem ecclesiam liberam redigendi in
Servituten! . . .»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
