Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - II. Kyrka och stat under Sten Stures andra riksföreståndareskap 1501—1503
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 2
GÖSTA KELLERMAN
Det skulle emellertid komma att dröja, innan Jakob Ulvsson
gav vika: Huruvida domkapitlet under sådana förhållanden
infriat sin utfästelse att överlämna Uppsala och Arnö gårdar veta vi
dock ej. Det kan ju också tänkas, att ärkebiskopen lyckats få
uppskov med sitt avgörande.
Sten Sture har icke gärna kunnat spänna bågen för hårt. Till
Svante Nilsson stod han fortfarande i föga vänskapligt förhållande
och från Sten Kristiernsson hade han skilts i ovänskap.1 Om den
misstro mot Sten Sture, som rådde även bland hans egna
bundsförvanter, vittna Bengt Rynings ord till Svante Nilsson: »jag frökther
ganzska sare, thet her Sten han förrader ider, han haller fast oppa
sin gamble sneder (= skälmstycken)». Det var Hemming Gadh som.
höll ihop det hela, dels genom att leda belägringen av
Stockholms-slott, dels genom att medla mellan de två rivalerna om makten.
Sålunda sökte han i medio av mars lugna herr Svante med att Sten
Sture icke hade långt kvar att leva och att sedan makten skulle
övergå till herr Svante: »Och är thet sa saka, ath wij äre alle ower ens
j hans dödztidh, j nywthe thet alth göth aath pa ali sloth j anama
skolen, badhe spisningh, wärie och anner ingedöme».2 Herr Svantes
ekonomi var tydligen ännu usel. Men Gadh vädjade likvisst också
till djupare bevekelsegrunder, till hans fosterländskhet och samvete
»Pa idhers persone är Swergis rikis spegell och thrösth. Gören sa
som Gudh alsmectugh idher inskywther och icke som werzmeniskior,
ther onth rada will.»
Samtidigt hade Gadhs egen ställning ytterligare försvagats, i
det att påven den i februari under hot om bannlysning och
interdikt ålagt honom samt hans medhjälpare och underlydande att
omedelbart överlämna stiftsstyrelsen till kardinal Jakob de Serra
eller hans ombud.3 Detta av konung Hans utverkade påvebrev
skulle — om möjligt — anslås på Linköpings domkyrkoport. Även
om detta icke gick för sig och även om de med saken betrodda
biskoparna i Ragusa, Lübeck och Roskilde föga kunde uträtta, så
måste dock bannlysningen ha inneburit ett oroande perspektiv för
doktor Hemming.4
1 Se Bengt Rynings brev till Svante Nilsson u. d. (troligen från mars 1502),
tr. BSH IV, s. 305 f.
2 Grönblad, s. 130. 3 Aarsberetn. IV, s. 300 ff.
4 Jfr Carlsson, Hemming Gaih, s. 90.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
