Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - II. Kyrka och stat under Sten Stures andra riksföreståndareskap 1501—1503 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 1. Svante Nilssons kyrkopolitiska hållning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN II
av den omständigheten, att en Uppsalakanik, Jöns Laurensson,
utsågs att som rådets sändebud underrätta Erik Turesson om dess
planer och önskningar. Formuleringen av det brev, varigenom
rådet anbefallde sitt sändebud, äger intresse såsom belysande rådets
och speciellt då ärkebiskopens syn på det utrikespolitiska läget.1
Erik Turesson tackas för att han »her inn til fornumpstelige hollet
swerdet i sliden medh the Rysser, alles vare oc cristenhetens fiender,
huilcket Gud alzmëktig oc helge Sweriges patroner wedergælle eder
i hans helge rike, oc wij her epter tess ytermere edert bestå gagn oc
bestand gerne vete vele». Ifall freden med Ryssland ej kunde komma
till stånd (»som Gud forbiude ekke skee»), befarade man mycket
ont, »thette rike och tess inbyggere oc vndersate til langligen ofred,
ewikt forderff ok skada». Det är Jakob Ulvssons fredsvänliga anda,
som präglar skrivelsen.
Den 14 december 1503 avled Sten Sture oväntat i Jönköping.
Ett kritiskt läge uppstod så, vilket bäst visas av att Hemming Gadh
fann det nödvändigt att tills vidare hemlighålla dödsfallet.
KAPITEL III.
Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföres
ståndareskap 1504—1512.
i. Svante Nilssons kyrkopolitiska hållning.
Den tidigare uppfattningen av »Sturarnes» politik har genom den
senaste forskningen kommit att ge vika för en mindre
schablonmässig, mer nyanserad uppfattning. Sålunda har den stora olikheten
mellan Sten Sture d. ä:s och Svante Nilssons politiska inställning
kommit att framstå i klar dager.2 Redan Svante Nilssons far, Nils
Sture, synes ha intagit en helt annan hållning än hans vapenbroder
Sten Sture. Så anser sig Sjödin kunna konstatera, att han varit en
meningsfrände till Jakob Ulvsson och att »dessa båda stormän ti-
1 BSH IV, s. 348 ff.
2 Framför allt genom Sjödins kommentar till Arvid Siggessons brevväxling,
1937-
4—38396, Kyrkohist. Årsskrift 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
