- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
57

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 3. Ny förhandlingsperiod (till sommaren 1505)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN

IOI

I början av juli företog Svante Nilsson den länge tillrådda resan
till Finland.1 Efter att ha övertagit Kastelholms slott anlände han
den 20 juli till Åbo slott, varest han mottogs av ärkedjäknen mag.
Påvel Scheel och borgmästaren Olaf Andersson, vilka jämte
slottsfogden innehade slottsloven. Det heter, att de fägnade herr Svante
väl och talade gott för fru Ingeborg, »som them burdhæ». Den 24
juli kom riksföreståndaren till staden Åbo och mottog i domkyrkan
biskopens, lagmännens och domkapitlets trohetsförsäkringar. Det
förefaller, som om biskop Laurens så långt det var möjligt sökte
undandra sig att invecklas i politiken. Sålunda synes han ha
avböjt, att slottsloven ställdes på honom.2 Då herr Svante kallade på
honom, infann han sig dock utan att göra svårigheter.

Det närmaste motivet till biskop Laurens’ försiktighet var
sannolikt kontroversen mellan riksföreståndaren och fru Ingeborg. Vid
förhör med slottsfogden i förutnämnda herrars närvaro framkom
nämligen, att hon — liksom även beträffande Kastelholm —
beordrat, att försvarsmedel och proviant skulle föras bort från
slottet. Herr Svante hemställde då till biskopen och övriga närvarande
rådsherrar, huruvida han trots fru Ingeborgs stämplingar och
löftesbrott ändå vore skyldig att tillhandahålla den henne tillkommande
tredingen från slottet. Det utlåtande som rådsherrarna enades om,
under det herr Svante avlägsnade sig, gick ut på att överlämna
avgörandet till rådet i sin helhet; till dess rådet vid nästa möte
rannsakat om vem den ifrågavarande tredingen rätteligen borde tillfalla,
skulle den låsas in på säker plats.3

Under Svante Nilssons vistelse i Åbo återkom från Novgorod den
förutnämnde Uppsalakaniken Jöns Laurensson, vilken utsänts av
rådet redan under Sten Stures sista tid. Han hade icke kunnat
uträtta något, enär han ej vetat besked om vem som numera var
riksföreståndare. Dock sade han sig ha rönt ett gott mottagande,
bättre än de livländska sändebuden, och kunde meddela, att det
vore hopp om fred, blott nya sändebud utsändes. I den nya
beskickningen kom emellertid ingen kyrkoman att deltaga. — Under sin
Åbovistelse avdömde riksföreståndaren åtminstone tvenne mål, som

1 HSH XIX, s. 81 ff.

2 Grönblad I, s. 193 f.

3 Samma utlåtande upprepades på herr Svantes begäran den 30 juli av
biskopen, de båda lagmännen, Sten Turesson och åtta finska frälsemän.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0067.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free