Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 3. Ny förhandlingsperiod (till sommaren 1505)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO
GÖSTA KELLERMAN
måste betala ränta till biskopen, var nog ej gripen ur luften. Samme
forskare erkänner också, att det uppenbarligen bakom rådets
åtgärd låg en mer eller mindre stark oro bland allmoge och klerus i
stiftet, samt framhåller de svårigheter som det måste vålla, att man i
och för ungdomens konfirmation och invigning av den heliga krisman
måste anlita grannstiftens biskopar. Det är nog ingen tillfällighet,
att denna skrivelse till tiden sammanfaller med Brasks återkomst,
vilken med skärpa och vältalighet torde ha framfört dessa synpunkter.
Ävenså har anförts en anteckning från denna tid i Linköpings
domkyrkas papperscodex, varest farhågor uttryckas för att det
dåvarande tillståndet i stiftet skulle kunna leda till hårda straffdomar
från Gud, såsom pest, hunger och krig. Dylika farhågor böra ej
bagatelliseras utan kräva sitt fulla beaktande. Trots allt missbruk
betraktades ännu inom vida kretsar kyrkans lag som en Guds lag;
fullgjordes ej de heliga handlingarna på övligt vis, kunde det
medföra straffdom.
Det finnes sålunda icke tillräcklig anledning att supponera
personlig ovilja bakom rådets inskridande i detta fall. Ej heller tyder
tonen i skrivelsen på någon personlig animositet. Därför må det
också ifrågasättas, om verkligen, såsom det antagits, »herr Svante
själv nog försökt men ej lyckats hindra skrivelsen».1 leke minst
för riksföreståndaren borde det likvisst ha varit ett intresse att få
sin nitiske medhjälpare på diplomatiens och krigföringens område
insatt som fullmyndig innehavare av sitt ämbete. För Gadh själv
bör det naturligtvis också ha varit i högsta grad önskvärt, men
penningbristen utgjorde ett svårt hinder.
Från dansk sida företagna åtgärder, som knappast voro i
överensstämmelse med vapenstilleståndet, samt framför allt den
omständigheten, att konung Hans till det planerade Kalmarmötet uppbådade
en stor härsmakt, gåvo oavhängighetspartiet vind i seglen. Sålunda
säges biskop Matts, som tidigare så energiskt trätt in för iakttagandet
av Köpenhamnsöverenskommelsen, ha blivit djupt besviken över
de danska åtgärderna i Kalmar.2 Faran från Ryssland syntes nu
1 Carlsson, ibd.
- »Then verdoge herre biscop matz och flere her oppæ tale fasth hardelige
om the skermer i haffwe lathit opriffwæ moth ederth egith breff och inziglæ
och mene then fredh och dagh ickæ ær haallen som taleth war» (i brev från Svante
Nilsson till Nils Gädda 1504 9/i2, HSH XIX, s. 17).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
