Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 3. Ny förhandlingsperiod (till sommaren 1505)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
också minimal. Ett öppet brev från den finske hövitsmannen Erik
Turesson var ägnat att lugna sinnena på denna punkt. Herr Erik
uppger själv, att avsikten med hans skrivelse var »Ath the skole
testhe bætre sætie tro til swadane fredh ær beramet med tesse Rytzer
och ath the skole testhe ytermere vara lydoge Rigisins forstaandere och
eder herredöme (= rådet) och vedh en godh trösth moth the danske och
andre Rigisins fijender».1 De farhågor för Finlands
försvarsmöjligheter, som biskop Laurens gav uttryck åt i en skrivelse till
riksföreståndaren och rådet den 3 februari 1505, vari han begärde
förstärkningar, gällde risken för danska plundringståg.2
Vid sitt besök i Västergötland i början av år 1505 hade herr
Svante ytterligare ett tillfälle att ådagalägga sin vilja att t^gga
kyrkans rättsförhållanden, i det han efter rannsakan av sex riksråd
och andra friborne män tilldömde biskop Brynolf Odensö i Vänern,
som undanhållits biskopen av några bönder i Vadsbo.3 Därigenom
torde han samtidigt ha gjort den snarast till Sten Stures parti
hörande Skarabiskopen sig mera bevågen.
I februari ägde ett mindre rådssammanträde rum i Vadstena.
Närvarande voro förutom riksföreståndaren biskoparna Otte och
Ingemar, electus Hemming och fyra världsliga rådsherrar. Gadhs
nu växande inflytande märkes i den skrivelse till det danska rådet,
som avfärdades den 11 februari.4 Däri försvaras svenskarnas
beteende gentemot danska klagomål och begäres ett års uppskov med
unionsmötet.5 Svar härpå synes ha anlänt först i april och, såsom
var att vänta, var det avböjande. Herr Svante fann då nödvändigt
att sammankalla ett rådsmöte för att rådslå, huruvida man ändå
under föreliggande omständigheter skulle besöka Kalmarmötet. I
sitt svarsbrev (d. 15 april) på riksföreståndarens kallelse uttryckte
ärkebiskop Jakob en farhåga för att han på grund av sjuklighet icke
skulle kunna infinna sig (»wij ære kranke och formaghe föghe»).6
Dock kom han i alla fall tillstädes.
1 HSH XIX, s. 30. 2 Arwidsson VII, s. 62 ff.
3 Perg. orig. i RA, Skara 1505 29,/i. 4 HSH XIX, s. 70 ff.
5 Jfr Carlsson, Hemming Gadh, s. 120.
0 BSH V, s. 39. — Redan vid distingsmarknaden hade Jakob Ulvsson av
sjukdom varit förhindrad att hålla burspråk, såsom tillämnat var. Härom
skriver Jon Jönsson till herr Svante: »Erchebispen haffwir varit gansca krancklig
aff hosta och swora bryst soth som her wancker pa alle siidher . . .» (Sjödin,
Arvid Siggessons brevväxling, s. 187).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
