Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN IOI
opinionen bland allmogen, främst dalkarlarna, uppsåtligt låtit
fördröja expeditionen till Kalmar.1
Efter tre veckors fåfäng väntan lät konung Hans tjugofyra danska
och norska rådsherrar konstituera sig som unionsdomstol och
avkunna en dom, gällande majestätsbrott, över Svante Nilsson och
åtta andra svenska stormän.2 Domen innefattade även, att konung
Hans skulle återinsättas i alla sina kungliga rättigheter i Sverige
och att drottning Kristina skulle återfå sitt morgongåvelän.
Bland de dömda svenska stormännen var ingen kyrkoman.
Man kunde eljest ha väntat, att Hemming Gadh, som av det danska
kungaparet betraktades som en av de huvudskyldiga, skulle ha
varit med bland de av domen drabbade. Detta har — säkerligen
med rätta — av Gottfrid Carlsson förklarats med »att man hyst
vissa juridiska betänkligheter mot att låta en andlig man som Gadh
fällas af världslig domstol» under hänvisning till att man inom kort
skulle begagna sig av andra medel för att inskrida mot honom.
Beträffande Jakob Ulvsson, som vid tiden för dessa händelser
torde ha varit omkring sjuttio år gammal, bör den omständigheten,
att han underkastade sig den långa resans besvärligheter, få anses
vittna om hans starka önskan att i Kalmar göra en insats till den
unionella fredens förmån. Det förutsätter också, att han väntat,
att underhandlingar verkligen skulle komma till stånd. Till hans
personliga deltagande i Kalmarexpeditionen har måhända även
bidragit det brev, han på våren bör lia erhållit från den med kung
Hans förbundne konung Jakob IV av Skottland, vari denne
uppmanade den svenske ärkebiskopen att använda allt sitt inflytande
till att stödja konung Hans’ rättsanspråk.3 Något dokumentariskt
belägg för ärkebiskop Jakobs reaktion inför unionsmötets
misslyckande eller hans omdöme om skulden härtill finnes ej bevarat.
Men att utgången inneburit en svår besvikelse för honom är
otvivelaktigt.
I den protest mot Kalmardomen, som uppsattes i Kronobäcks
hamn den 21 juli, torde även ärkebiskop Jakob ha deltagit. Den
har bevittnats av två Uppsalakaniker, Måns och Johan Eriksson,
1 Sjödin, Arvid Siggessons brevväxling, s. 504.
2 ST III, s. 506 ff. Jfr Styffe i BSH V, s. lviii ff. och Carlsson,
Hemming Gadh, s. 121 f.
3 Epistolæ regum Scoiorum 1, s. 34 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
