Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
framgår det av brevet, att han nyligen mottagit en förläning.
Ax-större betydelse i detta sammanhang är, att Erik Trolle meddelar,
att han tillsammans med Peder Månsson ■—• troligen på uppdrag
av riksföreståndaren — förlikt biskop Ingemar och Nils Ryning.1
Om tvisten dem emellan få vi endast veta, att den oroat allmogen2,
vilket emellertid är nog för att visa, att den haft politisk betydelse.
Biskop Ingemar och Erik Trolle ha också tillsammans uppträtt
och sökt lugna allmogen med hänsyn till de kringlöpande ryktena
om inrikes oenighet, varvid de försäkrat, att hela riket, rådet,
biskopar, ridderskapet, köpstadsmän, bergsmän, meniga landet och
Dalarna (!), var herr Svante troget och lydaktigt. Samtidigt erinrade
de dock allmogen om deras givna löfte att straffa var och en, som
satte sig upp mot herr Svante. Behövligheten av denna erinran
tyder på att upprorsrörelser kunde befaras.
Den 24 september besökte riksföreståndaren Uppsala, varvid han
jämte lagmannen Knut Eskilsson stadfäste en landssynehandling
från Västerbotten med ärkebiskopens råd och samtycke.3
Inhämtandet av ärkebiskopens samtycke torde vittna om att han numera
återfått sin förläning av Västerbotten.
Kort därefter, vid mickelsmässtid, samlades riksrådet åter i
Stockholm. Endast sexton ledamöter deltogo, bland dem ärkebiskopen,
biskop Matts, electus Hemming och de båda ärkedjäknarna i
Uppsala och Strängnäs.4 Frågan om förhållandet till Danmark
dominerade självfallet mötet. Man hade fått goda bud från Danmark,
enligt herr Svantes egen utsago; danskarna voro villiga till
förhandlingar och hade sänt lejd.5 Rådet beslöt emellertid att företaga några
ändringar beträffande den svenska representationen.
Ursprungligen hade föreslagits Sten Turesson, Nils Eskilsson och Ture
Jönsson. De två förstnämnda ersattes nu med biskop Vincent, Knut
Eskilsson och Erik Trolle.6 Biskop Vincent ursäktade sig dock
senare med att han först måste föranstalta om sin vigning.7 Den be-
1 BSH V, s. 61 ff.
2 »oc ville almoghen ingelunde, ath the skulle i swadane ouilie bliffue oc
talede ther ganske kort vdinnen, som for thenne legnighet vel behoff giordis . . .».
3 Perg. orig. i RA (VHAA:s depos.).
4 HSH XIX, s. 50 f.
5 HSH XIX, s. 100. Jfr Hadorph, s. 399 f.
6 HSH XIX, s. 104 ff. Hadorph, s. 400.
7 I brev d. 18/i2 1505. HSH XIX, s. 106 f.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
