Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
föreståndaren själv: krigskostnaderna skulle kunna användas på
bättre sätt, och det vore fara, att allmogen, som redan var olydig
och upprorisk, allra först skulle vända sig mot de styrande och
begära »nyth herskap», då den ju i allmänhet saknade erfarenhet och
klokhet.1
Biskoparnas uppgift om allmogens ovillighet att fortsätta kriget
bekräftas bl. a. av Sten Kristiernssons klagomål i december 1505,
då han var hövitsman över Kalmar län: »almoghen ær ganske
ofy-dog och twiwelactig, at her komber ingen macht nedh».2 De
ekonomiska svårigheterna framgå av att riksföreståndaren den 18
oktober varit tvungen att pantsätta Korsholms län till Erik Turesson
för 1,300 mark samt av hans något senare resultatlösa
låneförhandlingar med Stockholms stad.3 I slutet av år 1505 har herr Svante
begärt att få låna 2,000 mark av Åbo domkapitel men fick avslag
under hänvisning till att domkyrkan lämnat Sten Sture alla sina
hopsparade medel och att de sedan dess influtna inkomsterna gått
till utlägg för domkyrkans behov (klockor, koret o. a.). Däremot
lovade biskopen att lämna sin hjälp till uppbörden av en hjälpskatt,
som samtidigt pålagts länet i och för slottets iståndsättande. Dock
hade den fattiga allmogen i Åbo län ganska svårt att komma ut med
denna skatt, framhöll han.4
Vid rådsmöte i Uppsala omkring trettondagstid 1506 utfärdades
fullmakter för de svenska fredsförhandlarna: utom den tidigare
förordnade Ture Jönsson utsågos den av ärkebiskopen och biskop Otte
föreslagne Sten Turesson samt vidare domprosten i Linköping dok-
1 i). . . bedie wij eder och alwarlige raade ath i jngen manss raadh tage
æller göme som eder emoth thette tilbudh som eder och oss alle nw biwdz
noget aff styrke, heller the budh noget förtöffwæ æller aff sætthe thet saa skedde
som gwdh forbiwde ath wij skulle faa örlogh och ofriidh thaa kunnæ i sielffue
wæll merke ath ingen man hade ther större ogangn vtaff æller j . . . Och
wi i skulle Rese moth honum (kung Hans) thenne menige almwge som nw saa
olydogh och ali genstörtogh ær thaa vore oss mere frycthande ath han wore oss
mere sielffue skadeligh ath han sloge oss försth paa halsen och begæredhe gerne
nyt herskap som thet ær wæll sedh blandh menigheten som oforfarne æller
oförnwmstoge ære.»
2 BSH V, s. 71.
3 BSH V, s. 67 ff. Grönblad I, s. 252.
4 Åbo domkapitel till herr Svante, 1505 2s/i2. Biskop Laurens till herr
Svante, 1505 29/i2- Tr. Arwidsson I, s. 201 f.; VII, s. 68 ff. Grönblad I,
s. 252 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
