Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
rigt klagade Jakob Ulvsson även i detta brev över sin brist på foder
och bad herr Svante om hjälp — mot ersättning.1
Också i denna situation äro vi i tillfälle att jämföra ärkebiskopens
inställning med hans ämbetsbroders i Västerås. I ett brev den 9
januari2 har denne likaledes framhållit nödvändigheten att erhålla
fred, varför beskickningen utan dröjsmål borde avsändas till
Danmark. Även han hänvisade till sinnesstämningen bland allmogen:
»wij måge sigie eder i sanningh at then almwge ær gantzske
geen-stöttigh och wnderlig i siith tal offuer alt menige landhit, om gud
forbywde oss skulde göris them behoff wij frychte nog fore ath the
ware snarene moth oss en med tiil alt argt och otrohet ther måge i
tenckie tiil &c». Orosstämningen bland allmogen har tydligen i
hög grad påverkat såväl biskoparnas som riksföreståndarens
politik, om också till sist i divergerande riktning.
Två andra kyrkomän, biskop Matts och electus Vincent, vilka
också anmodats att deltaga i överläggningarna för direktivens
utarbetande, voro förhindrade att närvara.3 Så blev det av kyrkans
män endast Gadh och -—• för att citera Gottfrid Carlsson — »den
relativt obetydlige» Ingemar av Växjö, som deltogo i detta viktiga
avgörande, vilket fattades vid ett mindre rådsmöte i Vadstena.
Jämte Gadhs instruktion föreligger även en på latin avfattad
promemoria för underhandlingarna med danskarna, som enligt
antagande av Styffe avfattats av den genom
Köpenhamnsbeskickningen med ärendena förtrogne biskop Matts.4 Antagandet
motiveras med att promemorians innehåll till stor del
överensstämmer med Köpenhamnstraktaten, så i fråga om mötesplatsen och
tillsättandet av en skiljedomstol med 24 ledamöter. Om också dessa
argument icke förefalla synnerligen övertygande — någon
påfallande likhet kan icke konstateras —-, så är det i alla fall mest san-
1 »wij haffue plat alssinghen fodringh bade wij gernæ thet i wele sielffue
betenkie oss med nagen del ther wij kunnæ hölle ware swenners heste med
thet forskylle wij gernæ . . .».
2 HSH XIX, s. 118 f.
3 Vincent hindrades av sin biskopsvigning och ursäktade sig omständligt,
varvid han samtidigt passade på att erinra om de begärda förläningarna (»lach
hopas och at edert herredöme mik sa förse wil med kronenis len, med them.
Som then werduge herren myn forfader . . . forsedder war Sa at iach eller myn
kerkie ther om ey i naghen skadhæ skal falle»). HSH XIX, s. 121 f, 123 ff.
4 BSH V, s. 54 f., s. lxiv not 9.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
