- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
85

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN

IOI

tecken på obstruktionspolitik från biskoparnas sida. Även är
sagesmannen knappast något ojävigt vittne.

Rådsmötet i Stockholm utfärdade nu befallning om avsändande
av förstärkningar till Kalmarfronten. Åtlydnaden härav skall
emellertid enligt Carlssons framställning ha varit dålig.1 Vad de berörda
prelaterna beträffar — och även över huvud — synes dock icke
något sådant kunna konstateras. Den 2 augusti kunde
riksföreståndaren i brev till Sten Kristiernsson meddela, att han nu skickat
herr electus till Småland med allt dennes folk och med det folk, som
riksrådet samfält ditsänt.2 Den ende prelat, som jämte Gadh
förekommer i en på denna skrivelse antecknad utskrivningslista, var
biskop Ingemar, vilken i brev till riksföreståndaren den 29 augusti
förklarade, att han sedan fastan hade tio svenner i Hossmo, samma
antal, varför han står antecknad i utskrivningslistan och som det
tydligen var hans skyldighet att ställa upp. Dock, tillägger
biskopen, hade två av hans svenner tillfångatagits och två stupat och de
sex återstående ansågos av befälhavaren böra hemkallas på grund
av sjukdom samt ersättas med nya. Därtill förklarade sig också
biskop Ingemar villig.3

Vid denna tid har framträtt en konflikt mellan biskop Ingemar
och Erik Trolle. En viss spänning torde ha förefunnits dem
emellan redan sommaren 1505, då Erik Trolle åvägabragte förlikning
mellan biskopen och Nils Ryning samt jämte biskopen uppträdde
på tingen för att lugna allmogen. I sitt förutnämnda brev den 22
augusti 1505 anger nämligen Erik Trolle, att han funnit biskop
Ingemar ganska välvillig i fråga om den förläning herr Erik erhållit av
riksföreståndaren och att biskopen närvarit på häradstinget, då han
övertog sitt län.4 Biskopens välvilja skulle knappast ha nämnts,
om den icke hade inneburit en angenäm överraskning. Erik Trolle
torde sålunda ha erhållit en förläning, som biskop Ingemar gjort sig
räkning på. Denne fann sig dock däri, uppenbarligen i förhoppning
att av riksföreståndaren kunna utverka ändring eller kompensation
på annat håll.

1 A. a., s. 128 f. 2 HSH XX, s. 38.

3 BSH V, s. 109.

4 »fan jag bispen ganske mig veluillugen i then forlening, eder herredöme
mig vnthe, oc war hans nåde pa tingit, ner jag anamede heredet . . .» (BSH V,
s. 62).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0095.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free