Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lOO
GÖSTA KELLERMAN
penningmedel, som herr Svante våren 1504 upptog i Kalmartraktens
kyrkor för att kunna betala de livländska legotruppernas sold.1 Av
herr Svantes relation år 1507 förefaller det, som om kyrkoklenoderna
(som pant ?) direkt överlämnats ■ till legotruppernas befälhavare.2
Domkapitlet gjorde electus Hemming ansvarig för detta utlämnande
av kyrkliga kultföremål. I själva verket torde det knappast
heller ha kunnat äga rum utan hans medgivande och tillstyrkan.
Frågan hade nog varit på tal flera gånger under den gångna tiden och
nu tröt tålamodet hos domkapitlet. Man ville icke vara med på
ytterligare uppskov utan reste en så häftig opposition mot Gadh, att
denne i brev till herr Svante (den 12 juni 1506) fann sig föranlåten
att klaga över deras »skall».3 Som oppositionens upphovsmän
utpekade Gadh ärkebiskopen och magister Henrik. Denne mag.
Henrik Nilsson hade år 1501 efterträtt Brask som succentor vid
Linköpings domkyrka4, ett förhållande som möjligen kan tyda på att han
stått denne nära. Nu säges han ha rymt sin väg. Det förefaller
troligt, att han tagit sin tillflykt till ärkebiskopen och att närmaste
anledningen till Gadhs klagomål varit en av honom utverkad
skrivelse i saken från ärkebiskopen till Linköpings domkapitel. Gadh
uppger i en senare skrivelse, att det icke var första gången
ärkebiskopen ingripit och tagit klerker under sitt beskydd gentemot
honom, liksom nu mag. Henrik hade tidigare Uppsalaprebendaten Jöns
Ek och förre kyrkoherren i Kuddby (på Vikbolandet) Jon
Storkarsson beskyddats av ärkebiskopen gentemot Gadh.5
Gadh har uppenbarligen funnit det angeläget att söka mjuka
upp domkapitlets motstånd genom att däri inplacera någon av sina
egna anhängare. Ett tillfälle yppade sig härtill, då det regalt
patronell dekanatet blev ledigt. Gadhs kandidat till posten, Erik
Svensson, var en man efter hans sinne, så befanns han på hösten s. å.
lämplig att sättas som befälhavare för det svenska krigsfolket i
1 Se Carlsson, Hemming Gadh, s. 109.
2 »gudh kenne med hwadh hierthens gledhæ iach motthe bedhas aff kyrkior
och kloster hielp ath förnöge honum med kyrkiones klenodiæ . . .» (HSH XX,
s. 87). 3 BSH V, s. 93. 4 Cod. Kh 54 i LSB, s. 323.
5 HSH XX, s. 31. —• Jöns Pedersson Ek från Gästrikland hade varit
samtida med Gadh i Rom på 1490-talet och enligt Carlssons förmodan (s. 131)
ha de redan då kommit i delo med varandra. Jon Storkarsson uppges i
ovannämnda skrivelse ha nödgats avsäga sig sitt ämbete mot sin vilja till förmån för
Gadhs troman Simon Pedersson. Om tidpunkten härför saknas kännedom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
