- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
92

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lOO

GÖSTA KELLERMAN

Utfärdarna av denna skrivelse voro ärkebiskop Jakob, som väl
är att anse som skrivelsens »spiritus rector»1, samt vidare biskop
Matts, riksföreståndaren herr Svante, bröderna Erik, Sten och Peder
Turesson, Erik Trolle, Sten Kristiernsson, Erik Johansson, Kristiern
Bengtsson, Trotte Månsson, Johan Månsson och Johan Arentsson.
Det är onekligen förvånande, att riksföreståndaren och, såsom
Carlsson framhåller, »åtskilliga af dem man kunde tro vara Gadhs
vänner» stå bakom denna skrivelse. Samme forskare påpekar
emellertid, att då originalskrivelsen ej är bevarad, man icke nu kan
avgöra, huruvida herr Svante också verkligen beseglat skrivelsen.
Härtill må dock erinras om att skrivelsen likvisst blivit intagen i
herr Svantes egen registratur med angivande av de nämnda
utfärdarna. Riksföreståndaren saknade ej heller motiv för sitt deltagande:
hur stor hjälp han än hade av Gadh, så var det likväl en stor risk att
alltför nära förbinda sin sak med hans — det skulle ju också visa
sig, att bannlysningen kom att drabba även herr Svante, när den
kungjordes av ärkebiskop Birger.2

Det har antagits, att vid samma rådsmöte ett nybildat
oppositionsparti uppträtt mot herr Svante.3 Det finnes dock knappast
tillräckligt starka skäl att antaga, det meningsskiljaktigheterna nu varit
av annan art eller av mer organiserad karaktär än tidigare. Gadhs
angivelse (i brev den 8 januari 1507)4 är alltför vag, och dessutom
var han vid denna tid uppfylld av bitterhet gentemot rådet, varför
han näppeligen kan betraktas som något tillförlitligt sanningsvittne..

Kort efter rådsmötet förekom ett ingripande av riksföreståndaren
i biskop Matts Gregerssons ämbetsutövning. Denne hade av okänd

1 Kort tid förut hade ärkebiskopen behandlat en viktig stiftsangelägenhet
för Linköpings stift, då han den 4 sept. utfärdade fullmakt för Vadstena klosters
nye generalkonfessor Sven Tordsson. Perg. orig. i RA, Sthlms franc, kloster
I5°6 1h■

2 Detta var dock en i kung Hans’ intresse gjord tillämpning av bullan.
I bannlysningshotet är Gadh den ende namngivne.

3 Carlsson, Hemming Gadh, s. 141.

4 »Peder Henrikson sade mik om nager lönlig ærendhe, stempladis i
herre-daghen moth idher, thet mik selsynth war höra.» Gadh manade därför herr
Svante att göra sig till herre över motståndet: »Sither i högsætith och byuder
ower andra, æ medhan i kwnne bestrida en hæsth. Biudhe the thetta til, medhan
i ære höffuitzman och i idhre welmakth, hwath skulo the göra, om i sielffue
idher fornidra och lathe annan biudha ower idher» (BSH V, s. 138).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1938/0102.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free