- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
96

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lOO

GÖSTA KELLERMAN

att träda tillbaka från biskopsämbetet.1 Han lovade att skaffa
påvlig konfirmation utan att man skulle behöva påminna honom vidare
därom samt framhöll, att kung Hans motarbetat honom i Rom just
på grund av hans trogna tjänst mot riket och att rådet därför icke
borde vara på hans värsta, kung Hans och hans parti till behag.
Det var hans avsikt att fortsätta kampen mot kung Hans, så länge
lian var vid sans. Klagomålen avfärdades ganska lättvindigt: de
voro ej många och härrörde sig från mag. Henrik, vilken ärkebiskopen
hade under sitt beskydd, liksom han tidigare beskyddat Jöns Ek och
Jon Storkarsson (se s. 88) ,2 Han förklarade sig emellertid villig att
utan lejd ställa sig till svars för rådet: »tha skal eders herredöme
alle höra ath the scole fa skam för synä mödhä och inghen tack».
Han vädjade vidare till allmogens vittnesmål om huru han tjänat
rådet och riket och i synnerhet riksföreståndarna samt tillade: »thet
iach alle eder herredöme haffuer kwnnet thiena tiil tacke kan iach ey
bätra».3

Inför herr Svante yttrade Gadh sin mening om rådets skrivelse mer
oförebehållsamt.4 Han vädjade till honom att icke tillåta herrarna
att överfalla honom så som de gjort samt framhöll, att det icke vore
till fördel för herr Svante, om han, Gadh, bleve fördärvad.
Riksföreståndaren behövde trogna tjänare: »Inghen weth hwath en thro
wen ær eller thienare, för han honum sak [n] ar.» Av särskilt intresse
är, att Gadh preciserar sina motståndares antal till två à tre och
såsom motiv till deras fiendskap anger, att han tjänat herr Sten och
nu herr Svante samt att på hans anstiftan kung Hans blivit utdriven.5

1 Redan den 3 november hade Gadh i brev till riksföreståndaren förklarat,
att man icke skulle kunna få honom bort levande från Linköping — så framt
herr Svante icke önskade det (BSH V, s. 124).

2 Det av Carlsson givna referatet, att klagomålen kunde föras tillbaka till
ärkebiskop Jakob och hans protegéer, är ej fullt exakt. Blott indirekt och på ett
försåtligt sätt antyder Gadh, att ärkebiskopen stod bakom klagomålen, i
händelse han bleve gendriven kunde han falla tillbaka på att han i verkligheten
endast sagt, att mag. Henrik framfört klagomålen och att denne erhållit
ärkebiskopens beskydd.

3 Jfr Carlsson, Hemming Gadh, s. 142 f.

4 Brev den 8 december 1506. BSH V, s. 132 ff.

5 Uppgiften att kung Hans hade tre hulda vänner i Sverige återges även
i den troligen av Gadh författade öppna skrivelsen från Kalmartraktens allmoge
till den vid Ersmässan i Uppsala samlade allmogen (dat. d. 75 1507, BSH V,

s. 175) samt i Gadhs brev till riksföreståndaren d. 6/s 1507 (BSH V, s. 179),

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free