- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
97

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN

IOI

En dylik framställning var naturligtvis i hög grad opportun, men
man måste också taga hänsyn till att de religiösa och kyrkliga
motiven varit främmande och svårfattliga för Gadh med hans
sekulariserade åskådning. Det bör ju också beaktas, att politiska och
religiösa motiv på ett fatalt sätt voro sammanknippade i den kamp,
som fördes för att bli Gadh kvitt.

Under tiden konsoliderade herr Svante sin ställning genom att
försäkra sig om dalkarlarnas stöd och hjälp. I en öppen skrivelse
vände de sig (den 7 december) till rikets allmoge och förklarade, att
de icke ville veta av någon annan herre än Svante Nilsson och att
de med ali kraft ämnade hjälpa honom att försvara landet mot
utländska herrar ävensom att utan misskund sid ned alla stämplingar
till kung Hans’ förmån inom landet}

Om biskop Ingemars hållning under denna tid få vi en
föreställning genom den brevväxling, som fördes mellan honom och
riksföreståndaren februari till mars 1507.2 Då herr Svante kallade biskopen
att infinna sig med sitt folk i Kalmar, skickade visserligen biskopen
det antal svenner, som han var skyldig att ställa upp, men
förklarade, att han själv måste stanna kvar i Värend, för den händelse
danskarna skulle göra något infall där. Herr Svante blev misslynt
över detta svar, och framhöll, att allmänt väl är viktigare än den egna
nyttan och att han behövde biskop Ingemars råd, i synnerhet med

vari Gadh dock anför biskop Ingemar som sagesman, d. v. s. att biskopen med
ed gått i godo för ryktets förefintlighet. — Det är svårt att bilda sig någon
uppfattning om vilka som avsetts med de tre utpekade danskvännerna och man
kan icke utan vidare taga för givet, att Jakob Ulvsson skulle varit en av dem (jfr
Gadhs uttalanden i april 1507, se K A 1939, s. 3). I brev d. 8/i 1507 uppger Gadh,
att Peder Turessons fogde och några andra av frälset släppt ut rykten om att
såväl herr Svante som Gadh vore avsatta och uppmanat allmogen att ej åtlyda
dessas skrivelser (BSH V, s. 139). I ett brev från våren 1507 antyder
Västeråsfogden Olof Jönsson, att den just avlidne Folke Gregersson skulle ha varit en
fiende till herr Svante. Dessutom kunna Erik Trolle, Sten Kristiernsson o. a.
höra till de misstänkta.

1 »Ville och nagen som gudh forbiwdhæ legth æller lerdh aff synne
ofor-nwmpst inrichis æller vtrichis aff k: h: (= kung Hans’) tilskyndan med breff
æller nogen stæmplan begynne noget spliith æller obestondh her nogerstadz i
Richit thaa veliæ wij alle med liff och makth tilhielpe med wor kære herre och
höffuitzman tilbörlige ath straffe honum vthan alle nadhe saa ath en annen
skal see ther veder» (HSH XX, s. 73).

2 HSH XX, s. 113—123.

7 — 38.196. Kyrkohist. Årsskrift 1938.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0107.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free