- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
98

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

lOO GÖSTA KELLERMAN

hänsyn till just inledda fredsunderhandlingar med Danmark. Biskop
Ingemar ursäktade sig med att hans uteblivande visst icke hade berott
på någon tredska, han hade endast trott, att hans personliga närvaro
icke var av så stor betydelse. Han bad emellertid ödmjukligen om
frist till efter skärtorsdagen, då han hade att inviga krisman. Men
om riksföreståndaren icke tillät något dröjsmål, så ville han strax
bege sig åstad, »eder herredömis vredhe och mistyckæ vndflyendis».
Och försåvitt riksföreståndaren hyste misstro till honom, så vore
han villig att värja sig med ed och sade sig kunna åberopa allmogen
i hela Värend för sin oskuld. Att även biskop Ingemar behövde
urskulda sig vittnar om den spända situationen.1 Herr Svante
förklarade dock, att han aldrig misstänkt biskop Ingemar, utan trodde
sig kunna lita på honom.2 Av allt att döma har också verkligen biskop
Ingemar strävat efter att iakttaga lojalitet mot riksföreståndaren.

Kung Hans’ inkonstitutionella kyrkopolitik i Norge har vid denna
tid haft vissa återverkningar på den svenska kyrkan. Hösten 1506
hade den av kapitlet valde och av påven konfirmerade biskopen i
Oslo Torkill Jensson måst fly till Sverige, då kung Hans i hans ställe
insatt dansken Anders Mus. Electus Torkill tog sin tillflykt till
Skarabiskopen, och denne tog sig an hans sak och anbefallde honom till
herr Svante.3 Biskop Vincent tog därmed risken att stöta sig med
konung Hans. Och det är troligt, att umgänget med herr Torkill
icke befrämjat konungens sak. Även inom Växjöstiftet har den
norska kyrkopolitiken tilldragit sig intresse. Sålunda veta vi, att
biskop Ingemar hösten 1507 genom en landbo fick sig inberättat från
Trondheim om den norske ärkebiskopens oförskräckta svar till prins
Kristiern, då denne begärde att bli krönt redan under faderns
livstid: »wij haffue nogh aff en kröneth koningh her i richit eder fadher».4

1 Biskopen ängslades tydligen för att han skulle göras ansvarig för
Värends-allmogens ohörsamhet mot riksföreståndaren, vilket framgår av dennes
svarsbrev.

2 »men iach haffuer sath och en fulkompnelige sætther then thro och liith
till eder nadhe som iach skall sættie till then Richit och iach formoder sigh
hielp tröst och bestond vtaff».

3 I brev till herr Svante d. 21 nov. 1506 skriver biskop Vincent bl. a.:
». . . haffwe wij dog well j sanninden hørt at han ær laglige j alle maatthe koreth

och confirmeret til biscopsdomet och wlaglige fron trængder aff koongen
besynnerlige then gamble. som wil trængie ther jn her Anders Mwss etc.» (DN
XV, s. 112). 4 HSH XX, s. 185.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 14:11:00 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/kyrkohist/1938/0108.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free