Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gösta Kellerman, Jakob Ulvsson och den svenska kyrkan. Kyrka och stat åren 1497—1507 - III. Kyrka och stat under Svante Nilssons riksföreståndareskap 1504—1512 - 5. 1505 års unionsmöte. Läget skärpes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
JAKOB ULVSSON OCH DEN SVENSKA KYRKAN
IOI
Senvintern och våren 1507 företog Jakob Ulvsson en visitationsresa
till övre Norrland, som skulle komma att få även politisk betydelse.
Ärkebiskopen erhöll därunder meddelande om att riksföreståndaren
utsett en ny underlagman i Norrbotten, Staffan Henriksson.
Utnämningen torde ha skett utan Jakob Ulvssons vetskap och
uppenbarligen har denne ansett den innebära en inkonstitutionell åtgärd
och en kränkning av hans rättigheter som stiftschef och länsherre i
Norrbotten, ty han lät förbjuda allmogen att åtlyda någon annan
än den förutvarande underlagmannen, ävenså förbjöds den att utgöra
någon hjälpskatt, förrän den erhållit skrivelse från honom i saken.1
Då han har riktat sin skrivelse i ärendet jämväl till allmogen i
Hälsingland, där han icke ägde några länsherrebefogenheter, får det väl
antagas, att han med sitt förbud uppträtt å rådets vägnar. I bägge
fallen torde framför allt konstitutionella skäl ha föranlett Jakob
Ulvsson att ingripa till värn för rådets makt.
Ärkebiskopens ingripande synes dock icke ha stört det goda
förhållandet till herr Svante. Vid sin återkomst hälsades han
nämligen med stor hjärtlighet välkommen av riksföreståndaren.
Visserligen är den skrivelse, som ger uttryck häråt, odaterad
men torde med största sannolikhet böra hänföras till våren 1507.
Det heter här bl. a.: »iach kom nw hiit tiil slottet i aff middag
och fiich her i sanning vethe at eder nåde ær alzstingis vel och
helbrygde aff then lange sware Rese hiit op hem ighen kommen
alzmechtug gud tess loff haffue huilket iach tycker gantzske vel
vara aff alt myt hiertha». Riksföreståndaren gav även uttryck
åt sin iver att få träffa ärkebiskopen för att med honom dryfta
rikets ärenden (»før månge merkelige Rigisins ærendhe skuld ther
nw aldra største macht oppa ligger»).2
Svenskarna hade trott, att de efter den senaste tidens
framgångsrika krigföring skulle kunna uppnå fred eller vapenstillestånd med
danskarna. Men det danska riksrådet förklarade i en skrivelse den
7 april 1507, att konung Hans’ återtagande var ett oeftergivligt
villkor för fred.3 Denna resoluta hållning stod i samband med att
1 Staffan Henriksson till herr Svante, Tierp u. å. månd. före fastegång
11507 I5/j], Sturearkivet i RA, nr 588. Ang. hjälpskatten Grönblad I, s. 420 f.
Jfr perg. brev i UUB, Skellefteå 1507 23/2.
2 Odat. brevutkast på papper i RA, Sturearkivet nr 107.
3 HSH XX, s. 131 ff.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
