- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
111

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KANONISK ELLER NATIONELL RÄTT?

I 07

utan som ett spirituale, ett andligt län, med lydnadsplikt
uteslutande mot sina andliga förmän. Egendomskyrkosystemet i
Danmark1 förhindrade de kanoniskrättsliga principerna att fullt göra
sig gällande på ifrågavarande område; prästen hade sina
tjänsteinkomster, åtminstone i jord, såsom ett i princip världsligt län
och kom därför att stå i dubbelt tjänsteförhållande, dels till sina
andliga förmän, biskopen, ärkebiskopen, påven, dels till sin
världslige herre, patronus eller dommus fmidiStridigheter
kunde uppenbarligen ej utebliva. Här ha vi i stort sett en
parallell till de slitningar mellan kyrkan och det världsliga
samhället, som skakade Europa, från iooo-talets slut till
Hohenstaufernas undergång (1268). I Danmark gjorde sig motsvarande
frågor förnimbara redan under Valdemar den stores tvister med
Eskil (1159—1170) för att på allvar bliva aktuella under
Valdemar Sejrs söner. Släktskapen mellan de staufiska och de danska
kungabrevens ordalag är omisskännelig.

Den kanoniska rätten gjorde för den kyrkliga jordegendomens
vidkommande anspråk på en från jus divinum utgående rätt till
fullkomlig frihet från skatter och onera. Under sådana bördor
(servitia) innefattades ej blott offentligrättsliga utan ock vad i
modern rätt skulle betecknas såsom privaträttsliga, utgående för
län i jord till den världslige dominus, de s. k.
dominialrättighe-terna, bland vilka gästeriet eller gästningsrätten (procuratio
dominica) i följd av sin tänjbarhet gärna gav anledning till tvist.
Blott med samtycke av biskop och påve fick enligt kanoniska
grundsatser kyrklig egendom påläggas dylika prestationer. En
sådan frihet erkändes knappast någonstädes helt och hållet av
den världsliga makten. Men kyrkans anspråk uppgavs aldrig,
och det riktade sig såväl mot furstemakten som mot andra
jordägare, vilka ansågo sig berättigade till sådana inkomster.
Påvarna proklamerade immunitetsfriheter för domkyrkor och kloster;
under de förras egendom innefattades de till deras särskilda
ämbeten, biskopsstolar, prelaturer och kanonikater, anvisade
fastigheter. I den mån den påvliga auktoriteten räckte till för
att genomdriva åtlydnad av dessa grundsatser läto regenterna

1 Se härom närmare Schalling, Kyrkogodset, s. 92 ff.

2 Detta utesluter ej, att t. ex. biskopen kunde vara såväl andlig förman
som (på grund av anslag från kronan) länsherre.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free