Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KANONISK ELLER NATIONELL RÄTT? I 07
innebar ett hot mot hela den statliga krigsorganisationens
effektivitet, och kungamakten kunde icke utan allvarliga risker
acceptera kravet. Den tredje klagopunkten utgick från den
sed-vanerättsligt av ålder gällande regeln, att köpstadsrättigheter
kunde meddelas blott av konungen, som ensam var berättigad
till de speciella intäkterna av städerna, tull, stadsskatt,
torgavgifter, arvköp, avgifter av främmande köpmän m. m.
Ärkebiskopens utfärdande av stadsrättigheter anses ha gällt Åhus,
där en ärkestolens borg fanns redan på uoo-talet, men det kan
ock ha varit fråga om någon av de äldsta städerna på
Bornholm, som i likhet med Åhus var en i ioo-talsförläning.
Åtgärden hade givetvis skapat ett för kronans fiskaliska intressen
högst menligt prejudikat. Det fjärde klagomålet gällde också
det kronans fiskaliska intressen, rätten till fredköp och sakfall,
av väsentlig betydelse i en tid, då de flesta brott kunde sonas
med böter och dessa stundom voro av den storlek, att de
praktiskt inneburo konfiskation av all den dömdes egendom. I
Köpenhamn, som var ett Roskildestolens län, hade biskopen rätt
till 40-marksböter och fredköp, och detta har väl givit den yttre
anledningen till ärkebiskopens påstående. Man har ingen
anledning att antaga, att vid ifrågavarande tid kronan direkt
av-hänt sig den världsliga jurisdiktionen i ärkestolens (domkyrkans)
län, men sannolikt följde med länen den vanliga
jordägareandelen i böter. Det var först senare (1303), som "en förändring
genomfördes i samband med de medgivanden, som avtvingades
Erik Menved i uppgörelsen med ärkestolen.
Mera tveksam blir frågan, då vi komma till ärkebiskopens
klagomål, att konungen betungat klostren i Odense, Ringsted
och Tvilum med gästeri, »att både I själva och Edra män ofta
vålla dem tyngande gästeri med en stor flock män, hästar och
hundar, och att I lägger beslag på deras hus, såväl matsalar
som sovsalar, till Edert eget bruk och jagar ut munkarna, såsom
I gjort i Odense, Tvilum och Ringsted, varvid munkarna tvingats
leva ogudligt och icke iakttaga ordningsreglerna». Tvilums
kloster hade under ett år fått prestera gästeri fem gånger, tre
gånger i eget hus och två gånger utom.1
Med gästeriet förhåller det sig på följande sätt. Av land-
1 Acta processus, s. 26.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
