Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 2 2 ERIK SCHALLING
ningsprestationer mot konungen, höllo hans hästar och hundar i
inkvartering. Av särskilt intresse är, att ärkebiskopens klagan
avser blott sådana kloster, som stodo konungen nära.
Bene-diktinerna skulle längre fram spela en framträdande roll på den
kungliga sidan.
Ärkebiskopen sätter otvivelaktigt fingret på en öm punkt, då
han påtalar, att konungen pålägger prelaterna i domkapitlet att
prestera sådant de ej äro pliktiga till. Om de icke lydde, fore
konungen orättmätigt fram mot dein; lydde de, tillskreve sig
konungen strax deras prestationer såsom rätt och sed. Detta
anspråk har väl grundat sig på av konungen påstådd (lukrativ)
patronatsrätt till prelaturer och kanikedömen, men stämmer
knappast med domkyrkans immunitetsprivilegier. Valdemar 1
hade emellertid i sina strider med ärkestolen återkallat dessa.
Även om de senare återställts och av Kristoffer bekräftats år
1252\ måste konungen vid ett (enligt hans mening) olagligt
återbesättande av ärkestolen hava ägt åtminstone formell
befogenhet att återkalla dem. Han gjorde det också år 1257,
visserligen enligt referatet väsentligen av annan grund, nämligen
därför, att ärkebiskopen nekat vissa konungens landbor på Ven,
i Lomma och i Skanör, avlösning och tillträde till gudstjänsten:
»Denne herre, nämligen herr ärkebiskopen och hans klerker hava
vi funnit gott fråntaga alla fribrev och privilegier, som beviljats
dem av kronan eller av Danmarks konungar, i det vi bjuda och
befalla, att de för framtiden skola göra tjänst åt kronan eller
konungen, således som man vet att de gjort tjänst, innan
privilegierna gåvos (siad ante data privilegia dignoscuutur servivisse)’» ?
Konungen kan ej anses ha helt saknat juridisk grund för sina
åtgärder. Dessa måste dock från kyrkans synpunkt ha tett sig
som i varje fall kränkning av gammal hävd.3
1 DS nr 402 (I, s. 360); priv. tör kapitlets ledamöter 29 dec. 1252:
»— — — Dimittentes eis omnes villicos eorum et colonos, ceteramque
eorum familiam ab omni expedicionis gravamine, vectigalibus, ceterisque
omnibus juri regio attinentibus liberos et exemptos.–-» Med största
sannolikhet har ärkestolen fått ett liknande privilegium. Jfr DS nr 401
(Åhus hospital).
2 Acta processtes, s. 15.
3 Acta processus, s. 5 (Innocentius IV:s brev 1253); jfr s. 12, 30, 31.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
