Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
T 2 2
ERIK SCHALLING
utan dom av påven i Rom, vars avgörande han lovade i allt
underkasta sig1, en normalt säkerligen riskfri utfästelse.
Kung Kristoffer avled år 1259, men tvisten ärvdes av sonen
Erik Klipping. Dennes ombud vid kurian biskop Tyge av Arhus
lyckades av Urban IV år 1264 utverka en bulla, vari Jakob
Erlandssons hela uppträdande underkändes och som i huvudfrågan,
länsförpliktelserna gent emot kronan, helt ställde sig på
konungens ståndpunkt.2 Utan att skatta åt några illusioner i fråga
om kurians sakkunskap kan man icke såsom Norvin3 utan
vidare underkänna möjligheten, att ett sakligt bedömande
förelegat. Bullan utgår från att konungens krav på militär tjänst
vore att bedöma efter den inhemska rätten (secundum morem et
constieludinem regni). Något uppgivande av ärkebiskopens
principståndpunkt kunde bullan dock ej åstadkomma. Jakob
Erlandssons personliga prestige var för mycket inblandad i frågan.
Och kurians ståndpunkt kunde ändras. Då det slutliga
avgörandet föll genom Gregorius X:s brev år 12754, var emellertid
ärkebiskopen död och hans efterträdare Erland Erlandsson hade
övergått till konungens sida. Konungen fick visserligen betala
dryga skadeersättningar för våld mot ärkebiskopen och hans
anhängare samt beslagläggande av domkyrkans inkomster men i
huvudfrågan, företrädet mellan den nationella rätten och den
kanoniska, hade de kyrkliga kraven ej gen om dri vi ts.5 Det
var synbarligen underförstått, att ärkestolen för sina län
ax-kronan var underkastad de inhemska rättsreglerna.
Ärkebiskopens erbjudande år 1272 av skiljedom hade förutsatt att denna,
såvitt anginge ekonomiska frågor (ubi de temporalihis agitur),
skulle fällas antingen efter förlikning mellan parterna om
skadestånd (aut per moduni arbitrii pena de consensu parcium vallati)
eller genom någon annan vänskaplig förening enligt god
landssed (aut per alhim modum composicionis amicabilis et bojiam terre
constiettidiem)6, och konungen hade år 1273 samtyckt till detta
* Acta processus, s. 17.
2 Acta processus, s. 67.
3 Scandia V, s. 277 f.
4 Acta processus, s. 125 f.
5 P. J. JÖRGENSEN, Udsigt over den danske Retshist. I, s. 103.
6 Acta processus, s. 120; Scandia V, s. 291.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
