- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
133

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erik Schalling, Kanonisk eller nationell rätt? Ett bidrag till diskussionen om 1200-talets danska immunitetsstrider

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

KANONISK ELLER NATIONELL RÄTT?

I 07

respekterades ej heller av biskopen; han kom med hundra
ryttare och talrikt fotfolk för att uttaga sitt gästeri. Och en ny
klagoskrift av cistercienserabboterna sändes till den orden
tillhörande påvlige legaten, kardinalen Guido av Lucina, vilken
skickats till Danmark för att döma i tvisten mellan konungen
och ärkebiskopen. Den 21 maj 1266 är dagtecknat ett av
kardinalen till biskopen avlåtet förmaningsbrev, vilket helt är präglat
av klostrets synpunkter. Biskop Tyge aktade det icke högre
än rena dyngan, heter det i krönikan. Legaten instämde
biskopen inför sig först till Ribe, sedan till Slesvig och slutligen
till Lybeck, men biskopen åtlydde ej stämningarna. Huru
ställningen stod, ser man av kardinallegatens dom den 30
september 1266 i den stora ärkebiskopsstriden1, varigenom ärkebiskopen
och hans anhängare tilldömdes restitution, med interdikt såsom
sanktionshot. Bland ärkebiskopens mededsmän återfinner man
abboterna av Ryd och Öm.

Krönikan lämnar här redogörelsen för tvistefrågans
utveckling och ägnar sig åt beskrivning över biskopens ogudliga
framfart. Slutligen flydde abboten av fruktan för konungen, och
vistades dels i Ryd, dels i Lögum och dels i Slesvig hos
ärkebiskop Jakob. Kardinallegaten hade insatt biskop Bonde i
Slesvig såsom domare i tvisten. Denne var en av ärkebiskopens
vänner och hade jämväl fungerat bland dennes mededsmän 1266.
Den 3 augusti 1267 bannlyste han biskop Tyge, vilket den 2
september bekräftades av legaten. Denne upprepade
bannlysningen den 10 september s. å.2 Så stor tillit hade emellertid
biskop Tyge — säger krönikan — till konungen och konungens
moder drottningen, som vore de ali världens herrar. »Ja vad
mera är, han satte långt mera sin lit till dem än till världens
skapare, något som tydligt framgår av att han varken fruktade
biskoparnes eller kardinalernas eller till och med herr påvens
bannlysning men sade — här förvanskar säkerligen krönikan
biskopens ord — att han hade appellerat till högre domare,

1 Kirkehist. saml. »4 R. IV, s. 334 ff.; J. Olrik, Valdemar Sejrs
Sanner, s. 207; jfr 1912 års övers., s. 102 ff. Ang. det ursprungligen okanoniska
bevismedlet ed med mededsmän (edgärdsmän) jfr Norvin i Scandia V, s.
259 f., 283.

2 J. Olrik, anf. arb. s. 219 ff., 314.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0143.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free