- Project Runeberg -  Kyrkohistorisk Årsskrift / Trettioåttonde årgången, 1938 /
141

(1900)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arne Stade, Påvebrevet till »konung K.»

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

PÅVEBREVET TILL »KONUNG K.»

1 141

Sålunda drager Rydberg härav den slutsatsen, att Knut
Erikssons »ställning i Svearnas land ännu icke var fullt ordnad»,
medan K. B. Westman konstaterar, att »Sverkrarna fortfarande
hålla sig uppe i Svealand».1 Dessa följdsatser kunna i förstone
förefalla plausibla, men de bliva, såsom L. M. Bååth
uppmärksammat2, snart sagt absurda, om man betänker, att sverkerska
ättens stamland med visshet var Östergötland, medan Erik den
helige kom från Svealand, där hans ättlingar också städse ägde
sitt starkaste ankarfäste.3 Vore den Rydbergsk-Westmanska
åsikten riktig, skulle således vid tidpunkten för julibrevets
tillkomst den normala maktfördelningen ha undergått en radikal
omgestaltning, ett antagande, för vilket det torde vara mycket
svårt att andraga några bärande skäl.

Men även under förutsättning att en dylik omvälvning kunnat
äga rum måste det förvåna, att kurian, som traditionellt stödde
sverkrarna gent emot de religiöst mera indifferenta erikarna4,
här icke blott erkänner Knut såsom konung, utan t. o. m.
tillerkänner honom herraväldet även över den del av Sverige,
som innehaves av sverkrarna. Någon trängande nödvändighet
att taga handen från sverkerska partiet kan ju i ett sådant läge
icke ha förelegat, då det alltjämt förmår göra sin vilja gällande
inom ett område (Svealand), som i betydenhet måste anses
likvärdigt med konung K:s (Götaland). Förgäves skall man
emellertid söka en förklaring till kurians överraskande beteende hos
dem, som hävda konung K:s identitet med Knut Eriksson.

Helsinki 1921, sid. 45 ff. Se även dens., Vielä kerran »Gravis
admodum»-bidlan ja tt. s. syyskuun Tusculanumin kirjeiden jiäiväyksestä (Ännu en
gång dateringen av »gravis admodum»-bullan och de s. k. tuskulanska
septemberbreven), Historiallinen Aikakauskirja 1921, sid. 67 ff.

* Den svenska kyrkans utveckling från S:t Bernhards tidevarv till
Innocentius IIl.s, Sthlm 1915, sid. 161 ff.

2 Bidrag till den kanoniska rättens histo?ia i Sverige, Sthlm 1915, sid.
124, not.

3 Jfr C. M. kjellberg, Kung Sverkers och drottning Ulvildas
östgötasaga (Meddelanden från Östergötlands fornminnes- och museiförening 1917),
sid. 11: »Det är en östgöta bondeson, om man får tro de dunkla
traditionerna, som får lämna plats åt en uppländsk bondeson».

4 Ännu i början av 1200-talet hävdade Innocentius III med orubblig
konsekvens, att erikarna voro simpla usurpatorer, de där brutit den tro,
de voro skyldiga sverkerska huset, ST, I: 59.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Wed Nov 10 17:44:45 2021 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/kyrkohist/1938/0151.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free