Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Rodén, Herrnhutismen i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRNHUTISMEN I NORRLAND
1 7 5
lisk riktning, som under 1700-talets senare del börjar
framträda». Denna omsvängning skulle tidigast ha kommit till synes
i Tornedalen i den väckelse, som framträdde som en frukt av
den verksamhet, som bedrevs av pastorsadjunkten Nils
Wiklund i Overtorneå. Hos honom kan man tydligt märka ett
herrnhutiskt drag. Lodin påminner även om den herrnhutiska
kretsen i Torneå stad, komministeradjunkten Fredric Thingvalls
arbete i Nederkalix 1779—1783 och de förbindelser mellan
Rutström och hans hemtrakt i Lulebygden, som man med ali
säkerhet har att räkna med.1 I den därefter följande skildringen
av nyläseriets uppkomst söker Lodin bevisa, att det brev, som
Piteåläsarna den 29/9 1808 sände till: »Älskade Kyrkoherden,
samt de Bröder och Systrar, som äro medlemmar i den
Christe-liga Brödraförsamlingen i Stockholm» vittnar om »att det ej
funnits någon direkt personlig förbindelse ■— man hade ju icke
ens känt till att Brödraförsamlingen i Stockholm ännu existerade».
Med denna förutsättning blir givetvis frågan, hur den
evangeliska insikten förmedlats »en dunkel punkt». Som resultat av
sin undersökning framhåller Lodin, att nyläseriët är en spontan
andlig rörelse samt att de inflytanden från olika håll, som kunna
ha förefunnits vid dess begynnelse ej haft någon avgörande
betydelse. Det var den inre frändskapen, som gjorde, att
ny-läsarnas åskådning senare kom att präglas dels av Luther dels
av de herrnhutiska tankarna.2
Lodins slutsats beträffande det herrnhutiska inflytandet på
det norrländska nyläseriet synes dock vara något förhastad.
Även om brevet av den 29/9 1808 vittnar om att någon direkt
personlig förbindelse med Brödraförsamlingen i Stockholm ej
funnits under den sista tiden, utesluter detta ej, att en
personlig kontakt mellan Piteåläsarna och herrnhutarkretsen i
Stockholm skulle ha kunnat förefinnas på ett tidigare stadium. Brevets
första rader ånge dock, såsom Westin påpekar3, att avsändarna
genom äldre förbindelser känna till Brödraförsamlingen. Inne-
* Rutströms inflytande har, som Lodin själv framhåller, tidigare
påpekats av G. Westin, a. a., s. 32, not 120. Jfr H. Wijkmark, Anders Karl
Rutström (i Julboken 1926), s. 214 ff.
a sven Lodin, Carl Olof Rosenius i unga dr, s. 80 ff.
3 Westin, a. a., s. 34.
ii—38396. Kyrkohist. Årsskrift 1938.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
