Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nils Rodén, Herrnhutismen i Norrland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
HERRNHUTISMEN I NORRLAND
171
»med mycken Hardiesse»: »Herr Major! Jag har länge setat
och hört på Eder, och warit i betänkande om jag skulle inlåta
mig med Eder, efter jag i förstone trodde, det Ni wore af
Dippels principer, • men som jag af Ert tal kan förstå, att Ni
icke just är det; så will jag säja Eder, at alt det Ni nu talt
om, är ingen ting, och hjelper ingen ting: Blott Jesu Lidande
och Död är det, som kan göra oss saliga.» Sedan han sagt
detta, gick han och satte sig igen.1
Palmstruch blev häpen över den gamle mannens dristighet
och fann till en början hans tal om Jesu lidande och död
alltför enfaldigt. Han kunde emellertid ej låta bli att tänka därpå
och blev helt tyst. Efter en stund började Ike med en lika
lugn och stilla ton sjunga några verser, som gingo Palmstruch
»genom hjertat». Palmstruch kände därvid något av det
»ljuf-liga och fridsamma», som han så mycket längtat efter, »ja
något gudomligt, som försmälte hjertat». Hans ögon fylldes av
tårar, som han omöjligt kunde hålla tillbaka, hur mycket han
än bemödade sig därom. »Jag ansåg detta tilfället», skriver
Palmstruch i sin levnadsbeskrivning, »såsom af Herrans hand
mig serskilt tilskickat, at trösta mig i min förlägenhet, samt
upmuntra mig at icke misströsta derom, at en gång kunna
komma i sådan gemenskap med Honom, som min själ begärade.
För at dölja mina tårar gick jag till fenstret och låddes se ut
åt gatan; men den wälsignade Gubben, som wäl märkte i hwad
belägenhet mitt hierta war, kom och omfamnade mig kärligt
med många goda tilönskningar, hwarwid mitt hjerta njöt något
obeskrifligt skönt. Detta skedde i Julii månad 1762.»1
Före sin avresa till Västerbotten i augusti månad samma
år, träffade Palmstruch ej »denna söta Guds mannen» mer än
som hastigast en enda gång. Hans anhöriga och andra vänner
bland de väckta önskade visserligen, att Palmstruch och hans
hustru skulle stanna längre för att komma i närmare förbindelse
med den herrnhutiska kretsen. Av olika skäl, bl. a. på grund
av att Palmstruch den 23 juni 1762 blivit förordnad till
premiärmajor vid Västerbottens regemente, vilket fordrade hans
närvaro därstädes, måste han resa till Torneå.1
1 Ibdm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
